Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
63
lutherdomens barn, men det kan ej nekas, att deras lösryckande
från sitt djupa sammanhang med erfarenheten af förlåtelsens
oändliga under medför en viss skugglös flackhet, en alltför
röd-kindad och välmående småborgerlighet i fromhetslifvet. Denna
naiva lifsfromhet kan verka irriterande i sin oberördhet af det
svåra och brutalt oförnuftiga i tillvaron. Men den unge Wallin
synes ibland stå den mycket nära. Jag säger ibland. Ty någon
ens tillnärmelsevis enhetlig, konsekvent genomförd lifsåskådning
har han ej. Och däröfver får man knappast förundra sig. Själf
är han ju ännu helt ung. Och samtidens människor •—•
åtminstone de mera litterärt bildade ■—voro ju ömsom stoiker, ömsom
epikuréer, ömsom känslokristna. Wallins ringa teoretiska
intresse gör det också ytterst svårt att våga med någon större
bestämdhet tillskrifva honom en viss utpräglad öfvertygelse i
den ena eller andra riktningen. »Gefühl ist alles».
Känslans öfvervikt kan ha medfört, att Wallin utan att
känna någon slitning eller söndring i sitt inre helt lätt glidit in
i den epikureiska lycksalighetslärans tankegång och åter glidit
ut ur den. Barndomens religiösa intryck af »Himlavännen», den
»gränslöst milde» Guden, »den milde skaparen och fadern öfver
allt»1 utgjorde ej något hinder för ett dylikt obestämdt och
obevakadt oscillerande mellan känslokristendom och horatiansk
njutningsfilosofi. Antagandet af en sentimentalt färgad
kristendomstyp i hemmet vinner i sannolikhet, då man tar Wallins
ställning till den ästetiserande evdämonismen i betraktande.
Hade hemmets fromhet haft en mörk pietistisk prägel, skulle
den horatianska febern hos Wallin fått ett helt annat, mera
våldsamt förlopp. Nu förmärkes intet tecken till ovilja eller
bitterhet mot kristendomen, utan krisen utvecklar sig i så milda
former, att Wallin själf knappast varit medveten om den.
Man bör också komma ihåg, att tidens ortodoxi, äfven den,
nog åtskilligt lutade åt evdämonistiska föreställningssätt. Den
fromme Jedeur säger om kantianerna i sin förut anförda predikan:
»de taga bevekande skäl til wåra göromål, endast af Sedebudens
förträfflighet, som dock förnuftet sällan ser, men ej af hjertats
Begär efter belöning eller fruktan för straff, som dock hwarenda
warelse hos sig altid känner». Och med hänvisning till 2 Mos.
20: 5, 6 och Mark. 16: 16 vill han ådagalägga, att äfven bibeln
1 Uttryck i Uppfostrarens religiösa parti, se nedan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
