Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
. EMIL LIEDGREN
han: »det är allt för skönt att vid sina tillfällen få vara tokig,
och denna alla menniskors benägenhet måste man lämna
svängrum, för att undgå faran att vara tokig vid alla tillfällen.»1
Äfven (blifvande) präster och biskopar dela denna »alla
människors benägenhet», och man kan bli högeligen orättvis i sitt
omdöme, om man glömmer detta. Thomanders Predikningar
och Arvid Ahnfelts samling af samme mans bref i Tankar och
Löjen ge exempel på hvilka motsatser som kunna rymmas i
ett människosinne. Man skall väl akta sig att förneka allvarets
äkthet för skämtets öfverdrifters skull. Wallins bref till Gahn
antyder nog, liksom det nyss nämnda Fägnerimmet till Gravander,
att det ibland gått ganska burschikost till i hans umgängeskrets.
Frän hans karlbergstid ha vi ju också de bekanta dryckesvisorna
(eller »supvisorna», som man den tiden helt harmlöst uttryckte
sig): »Lycksalig den som stödd på eget stop», »Ingen lager
må kransa min hjessa», »Jag vill rusa» etc. Vi skola ej söka
inbilla oss, att tidens dryckesseder voro mera förfinade och
förandligade än våra dagars —, snarare tvärtom.2
Nykterhetsarbetet under iSoo-talet har medfört en ofantlig förändring i det
allmänna tänkesättets dom öfver sällskapsglädjen vid glaset,
framför allt öfver prästens deltagande däri.
En glad sällskapsbror som Gravander hade också sina
högtidliga, andaktsfyllda ögonblick. När han i en af sina dikter
Min Framtid målar det idylliska hem, han ville bygga i en
»blomsterdal», nämner han också något om den religiösa kult,
som i detta hem skulle upprätthållas. Det är ej den gamla
kyrkofromheten, det märker man strax, det är en rousseauansk
natursvärmare, som rundt omkring sig ser symbolerna af sin
Guds uppenbarelse:
War andakt ej med ständigt samma ord
Skall söka endast inom tempelmuren
Den Ewige, som skapat haf och jord
Och till sitt Tempel wigde in naturen.
1 Törneros, Bref och Dagboksanteckningar, sid. 355 £. Jämför skildrin-.
gen af nyårsaftonen 1826 hos Geijers i samma bok, sid. 174.
2 Jämför Bloms skildring (i bref till Leopold) af den festlighet, som följde
på tronföljarvalet i Örebro 1810 (Handlingar ur Brinckmanska arkivet, II: sid.
330): »Libationerne gingo så friskt, att effekterna deraf mot aftonen och om
natten ej böra beskrifvas. Så i Högvördiga Ståndet et sic in ceteris.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
