Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i
äro egentligen blott de i slutet af året införda större poemen:
odet Till Jakob Axel Lindblom, Sveriges Ärke Biskopp, i n:r
88 (2/u) och Nöjets Förswar i n.r ioo (u/ia)- Tillsammans
ined Uppfostraren, som samma år förskaffade Wallin Sv.
Akademiens stora pris, utgöra dessa dikter tydliga bevis på att
Wallin nu vill anslå mäktigare strängar än förut. Vi göra säkert
ej orätt, om vi häri se en följd af Leopolds ledning och
undervisning.
Odet till Lindblom1 fyller upp ett helt nummer af
Linköpings Bladet och är tryckt med prydlig latinsk stil. Till motto
har författaren tagit Bacos bekanta ord: Pliilosophia, obiter libata,
a Deo abducit; plenins hausta. ad Dcum reducit. Liksom Wallins
öfriga bidrag i Linköpings Bladet är dikten osignerad.
Tidpunkten för dess införande i tidningen var väl väld. I oktober
tog Lindblom farväl af Linköpings stifts prästerskap, som vid
detta tillfälle hyllade honom med afsjungande af dråpliga verser:
Upplysningens, moralens bud
med skönt, harmoniskt ljud
af Lindbloms mun vi tjusta lära.2
Den 2 november läses så i stiftsstadens tidning Wallins kväde.3
Lindblom var ju sedan ungdomen förtrolig vän med Leopold,4
och kanske har den senare rent af inspirerat Wallin till att
skrifva det ytterst smickrande hyllningspoemet. I hvarje fall
sväfvar Leopolds ande öfver dikten: Religionens och Det blinda
nitets betraktelsesätt har genomträngt framställningen af
»vishetens» och »himlalärans» skilsmässa och återförening. Den
verksamme och på sitt sätt nitiske stiftschefen firas som
humanitetens, upplysningens och toleransens främste förkämpe i vårt
land. Wallin spår, att med hans primat en ny tidsålder af den
skönaste endräkt mellan filosofien och religionen skall inbryta.
Det gäller nu blott, att Lindblom fullbordar »det stora verk,
som re’n står färdigt i hans själ». Han är Guds »förstnämnde
härold uti Norden» och skall för lyssnande skaror »tyda de
1 Saml. Witterhetsarb. (1878) I: sid. 183, där det oriktigt daterats till 1804.
2 Fredlund, C. F. Dahlgren I, sid. 22.
3 Fjorton dagar senare är odet aftryckt i Uppsala Tidning, i3:de häftet
n:r 46, 47.(16/u 1805).
4 Leopolds brefväxling med Lindblom (1774—1805) i Samlaren, årg.
VI—VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
