Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
. EMIL LIEDGREN
Men detta »är ej känslans verk, ej filosofens skuld» — omsider
återfår känslan sin makt, och då har människan blifvit visare
af sina misstag och dygdigare af sina förvillelser. Frågar man,
hvarpå känslans auktoritet såsom vår väglederska till
sanning och dygd grundar sig, svarar Wallin (Leopold): på
naturens ofördärfvade ordning:
Den dygd, som öfvades, det kunskapsljus, som vanns,
Hvad äro de, om ej en återbruten glans
Utaf en skön natur i sköna menskosjälar.
Den »nödvändighetens sublima lag», som slutligen omtalas, är
nog den »sinnesnödvändighet af moralisk öfvertygelse», som
Leopold (i den förut nämnda afhandlingen) urgerar:
hvad som blott är djurligt
Ej endast orätt är, men äfven onaturligt.
Det goda äger i sig själft ett »heligt, odödligt behag», som
hvarje ofördärfvad själ känner, och det gäller för människan att
åter komma tillbaka till denna ästetisk-etiska jämvikt, »att, utan
straff och lön, sitt hjerta dygden ge, för det att den är skön».
(Leopolds upptagande af liknande tankar hos Shaftesbury och
Schiller inverkar här på Wallin).
Af filosofien har religionen alls intet att frukta: filosofien
måste ju byggas på känslan, och då nu känslan omedelbart
antager Gud och odödlighet, måste också filosofien göra det.
F. ö. bör människan ej »äflas till ett ljus, som ej dess öga tål»,
ej »med brådspänd flygt till slutna verldar draga». Den filosof
är alltför djärf, som vill »beskrifva för alla varelser en ren och
allmän lag». »Undvikom finheter», utropar Leopold i sina Idéer,
och på samma sätt varnar Wallin för allt slags metafysik, för
allt transcendentalt tänkande. »Kort är din syn men trygg»,
förklarar han, och med denna kortsynthetens trygghet synes
han alls icke vara missbelåten.
Efter den nu skisserade filosofiska grundläggningen
framställer Wallin sedan sin pedagogik. Uppfostringsläran var ju
ett af tidens älsklingsämnen. Vid universitetet i Uppsala höllos
under W7allins sista studentår pedagogiska föreläsningar af
Boethius och Benj. Höijer,1 och i tidningar och tidskrifter från
1 Prælektionskatalogen 1803.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
