Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
77
1800-talets första decennium beröras ofta uppfostringsfrågor.
Såsom informator hade Wallin ock haft anledning att närmare
reflektera öfver pedagogiska problem. Inflytandet från Rousseau
är omisskännligt i Uppfostraren men är troligen förmedladt
genom tyska pedagoger.1
Naturen skall vara uppfostringskonstens ständigt oumbärliga
rådgifvarinna:
Haf ögat på natural
det är Uppfostrarens liksom Rousseaus grundregel. Därför
vänder sig också Wallin (liksom Rousseau) mot det förvända bruket
(företrädesvis bland de högsta samhällslagren) att öfverlåta
barnens första skötsel åt legda ammor och tjänarinnor, och deras
vidare vård åt guvernanter och informatorer.2 Liksom Rousseau
varnar Wallin för agans missbruk, liksom han lägger vikt på
ett friskt, härdande lif i lek och idrott ute på landet, och
med Rousseau vill han, att barnet (gossen) så sent som
möjligt skall ana de sociala olikheterna och få kunskap om den
stora världens seder. På flere ställen framgår det tydligt, att
Wallin liksom Rousseau har de förnämas barn i tankarna.
Men det är ej blott från Rousseau, som Uppfostraren
hämtat sina pedagogiska idéer. Vissa tankar, som lärodikten
framställer, äro t. o. m. i strid med Rousseaus teorier. Ej en
»hofmästare» utan modern skall vara barnets första uppfostrare.
{W7allin anser alltså ej, att den samtida generationen är oduglig
för föräldrakallets rätta skötande, såsom Rousseau hållit före).
Särskildt framträder olikheten med Émile i det parti af dikten,
där W’allin behandlar frågan om religionsundervisningen.
Rousseau anser ju visserligen icke, att Emile skall växa upp
utan religion, men först sent — vid 18 års ålder — kan det
vara på tiden att säga honom, att han har en själ o. s. v. I
Wallins dikt däremot ingår religionsundervisningen redan mycket
tidigt i barnets uppfostran. Det är som ett minne från hans
egen barndom här gjort hans språk innerligare och varmare:
han vet själf, att äfven ett litet barn kan fatta något af
religionens helgd och tröst. Och han minns också honom, »som sjelf
var barn en gång och sjelf beskydda vill de oskuldsfulla små,
1 Väld. Vedel, a. a. sid. 236.
9 I dikten till föräldrarna (1803) talar ban om den »olegda famn», från
hvilken han först »log mot dygden och naturen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
