Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
89
begäret inskränkas inom vissa gränser, men dessa bestämmas
blott af den kloka omtanken om vår njutningsförmågas
bevarande — i detta sammanhang påpekas olustkänslornas
betydelse som naturens varningssignaler, som »skola nöjets rätt
bevara mot sinnets öfverdrift». När slutligen dikten nämner,
hvad det är för njutningar, som framför allt behöfva bevaras,
så blir det tydligt, att den epikureism, som det här är fråga
om, är den förfinade, estetiskt bildade världsmannens:
vänskapen, »étuden», konsten och enslighetens ro äro föremålen för
hans »själs passioner».
Polemiken mot de »mörka och allvarliga dårar», som
»predika dygdens bud att dygden hatad göra», återfinnes i vår
litteratur hos Kellgren, t. ex. i Sinnenas förening, som
tillbakavisar den lära, »som säger, att jag himlen ärar, när på mig
själf jag händer bär med mordet på min själs begär». Äfven
hos Lidner finna vi liknande utfall mot asketismen, t. ex. i
Äret 1783, där han ömkar sig och vredgas öfver dem, »som
tro med hjertats mord att hjertats Gud behaga». Den i och
för sig berättigade kampen mot en rent eller öfvervägande
negativ moral slår lätt öfver i ett omanligt klemande med
njutningslystnaden och en lika löjlig som beklaglig »moralskräck».
I ett lutherskt land verka också de stora gesterna och orden,
som spillas i kampen mot asketismen och mortifikationen,
betydligt öfverdrifna. Liksom åtskilliga andra stridsfrågor och
problemställningar i vår litteratur är den här ifrågavarande
importerad från det katolska Frankrike och ej omedelbart
tilllämplig på våra förhållanden.
Wallin återger nu den voltaireska dikten i fri
öfversättning.1 Liksom vid horatiusöfversättningarna kan man nog
anmärka på bristande precision — t. ex. raderna:
Chez de sombres dévots 1’amour propre est damné;
C’est 1’ennemi de 1’homme, aux enfers il est né,
återgifvas på följande sätt:
1 Att Wallin är författare till den i Linköpings Bladet införda
öfversättningen Nöjets Förswar framgår med fullkomlig tydlighet vid en jämförelse
med den i Polymnia 1807 med W signerade dikten Nöjet. Jämför
Ljunggren a. a. III, sid. 520, noten, och Wallmarks recension af Polymnia i
Stockholms Posten 1807, n:r 285.
Kyrkohist. Årsskrift 1910. (,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
