Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Rätt mången sjelfkär man, på wrängda dogmer stödd,
Har sökt, med andligt skryt, sjelfkärleken fördömma
Som mensklighetens pest, i afgrunds sköte född:
Fortsättningen är märklig:
Nej menskor! — må vi ej den sanningen förglömma —
All kärlek är af Gud. Gud älskar oss och sig:
Din rätt, o menska! blef, din plikt att älska dig,
I dig, i dina barn, i Fosterland, i wänner.
Dessa och några följande rader har Wallin väl sedermera
funnit betänkliga. De äro nämligen uteslutna vid poemets
om-tryckning i Polymnia 1807, och uteslutningen antydes genom
några tankestreck. Egentligen äro väl dock följande rader,
som äfven då stå kvar, fullt så besynnerliga:
Med rörselkraftens tvång han stela massan för:
Det är med nöjets kraft han menskohjertat rör.
Det nöjet, nöjet är som menskan lifvet skänker,
För nöjet kroppen rörs, för nöjet själen tänker.
Wis mig en mor, som ej sin vård, sitt öra nekar
Åt barnets jemmerskri, åt gossens vilda lekar,
Om hon ej hoppets lön, ej nöjets känsla njöt!
Af stoftets swaga barn begärens död att yrka
Är stoiskt öfwermod, är påfvviskt oförstånd.
Med offring af mig sjelf, min warelses bestånd,
Mitt allt, mig sjelf, en Gud jag värdigt skulle dyrka?
En Gud? — — — Nej, en despot, som i Seraljens skygd
Blott fala halfmän tål från Asiens dofwa bvgd
Förutan wärdighet. sjelfständighet och styrka1
o. s. v.
Skulle man nu tro, att Wallin gillar allt, hvad
öfversättningen predikar med hela den retoriska brio, hvaraf tidens
alexandrinska didaktik är mäktig, då gjorde man honom troligen orätt.
Kanske löper hans penna snabbare än hans tanke efter det
förelagda mönstret — kanske är det här liksom i
horatiusdis-sertationen mest oratoriska effekter han eftersträfvar, utan att
1 Den sist anförda raden lyder i Linköpings Bladet:
Kombabiskt stympade, förutan mod och styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
