Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
»Jag tyckte mig finna, att då den förra bemödar sig att
uppkalla allt hvad som är manligt och starkt hos menniskan sjelf,
hänvisar den senare till allt hvad som är stort, oändligt och
saligt hos Gud. Jag vet icke hvarför den som har tillgång
till bägge dessa tröstemedel icke skulle kunna betjena sig af
bägge, utan att förnärma någondera.» Wallin skrifver 1804 i
en minnesdikt öfver Fru Hedvig Johanna Hjerta, född Schméer,1
till den sörjande maken:
Af tiden blott och Religionen
Förbida, djupt försagde Man!
Den lindring som du ej i tonen
Af lutans matta samljud fann!
Detta är ju på sitt sätt den »filosofiska» och den »religiösa» trösten
sida vid sida!
Jämför man några af Wallins psalmer med vissa af de
öfversättningar från Horatius, som han 1806 utgaf undertiteln:
Öfversättningar från latinska skalder, första flocken, skall man
finna, hur nära hvarandra dessa skenbart så olikartade dikter
stå. När han i odet till Maecenas (Od. III: 16) talar om
be-hofvens inskränkande och ringhetens lycka, är inte tankegången
så olik den i psalmer som 279 och 280 i 1819 års psalmbok:
Horatius:
Ju mindre lystnad och behof,
Dess större skatt i lugn och hof,
Mitt bröst af goda gudar äger.
Från rikdom, qval och äfventyr
Jag så förnöjd som tomhänd flyr
Till de belåtnas stilla läger.
Ju längre, högre åtrån sträcks,
Ju mer behofvens furie väcks,
Och qvalen hopas och besvären.
— Väl den i måttans hulda sköt
Ett lyckligt nog, en fristad njöt
Mot de tyranniska begären.
Psalmboken:
280, v. 1:
Af rikedom och verldslig fröjd
Ej själen båtnad äger,
Men vara from och vara nöjd
Allt annat öfverväger.2
27 g, v. 2:
Långt hellre vill jag lida nöd
Än njuta brottsligt öfverflöd.
När jag, med all min fattigdom,
Är idog, redlig, nöjd och from,
1 Upsala Tidning x/u 1804 (12 hft, n:r 35). Omtryckt med några
ändringar i Polymnia 1807: »Minne af en Mor och Maka.»
! Choraeus och Wallin, Omarbetade kyrkopsalmer, i:sta häftet, har denna
läsart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
