Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYRKOSKICK PÅ GOTLAND 1 1 5
eller mot deras välgrundade vilja påträngas, och i så måtto de
så väl som prästmännen själfva så mycket mindre anledning
och orsak få och hafva oss att söka och öfver eder samt
konsi-storii disposition sig att besvära».
Särskildt var det en sak, som alltför ofta gjorde, att dessa
befordringsgrunder ingalunda alltid blefvo afgörande, vare sig
inför k. m:t eller i kapitlet. Det var de s. k. lconservationerna.
Dessa konservationer, hvilka gjorde prästernas befordran sä i
högsta grad osäker och i flera afseenden hade synnerligen
betänkliga följder med sig, förtjäna ett särskildt beaktande.
Konservationerna voro, som bekant, vanliga öfver hela vårt
land. De hade för öfrigt ingalunda redan under danska
styrelsen varit okända pä Gotland. I Danmark icke mindre än i
Sverige hade det nämligen blifvit vanligt att till det yttersta
söka konservera prästhusen. Sådan hade praxis blifvit tvärt
emot uttryckliga stadganden såväl i svenska som danska lagar
och förordningar. För att förebygga, att pastoraten gingo i
arf, något, som sålunda tydligen redan vid den tiden icke var
ovanligt, hade den gamla svenska kyrkoordningen haft
anledning att erinra, att »prästagäll icke liggia under någon arfsrätt
utan under fritt kor och val», hvarför den skickligaste skulle
tillsättas, icke den, som är den afdöde pastorns arfvinge.
Därvid förbjudes dock icke att »sättia sonen i faderns ställe, om
han kan därtill så tjänlig eller tjänligare vara än någon annan».1
I Danmark sökte regeringen ofta stäfja oskicket med dessa
konservationer. Så utfärdade Kristian IV 1606 ett skarpt
förbud mot biskoparnas tilltag att »vdaff dieris egen tilthagne
authoritet och myndighed» utan socknemännens vetskap
befordra den, de vilja, och det understundom med det villkor, att
den prästman, de utsett, »endaa icke schall stedis till nogen
kald, med mindre hand will egte den epterladendis Prestis
Encki, Datter, Fencke». Gentemot sådant oskick påbjöd
konungen, att ordinansens bestämmelser i fråga om prästval noga
skulle iakttagas.2 Det oaktadt blef faktiskt hänsynen till änkans
försörjande allt fortfarande nästan det afgörande vid
prästtjänsternas återbesättande.3 Och nästan detsamma kan sägas vara
förhållandet i vårt eget land.
1 Kyrkoordningen 1571 pag. LXXI, 1.
s Røvdam III, s. 22.
® Helweg, anf. arb. s. 409.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
