Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 H. LEVIN
Strax efter Gotlands återförening med Sverige vände sig
öns prästerskap till regeringen med begäran, dels att
prästänkorna skulle åtnjuta nådår, dels att »de måge vid gället efter
mansens död förblifva, som därtill lust hafva» — de afsågo
alltså intet mindre än en lagstadgad rätt till konservation för
prästänkorna. Något slutligt svar på den senare begäran, som
k. m:t med rätta fann vara »en sak af någon konsideration»,
kunde prästerskapet vid detta tillfälle icke erhålla, utan ville k.
m:t taga frågan i närmare öfvervägande och framdeles stadga,
hvad som kunde pröfvas skäligt. Helt säkert innebar detta
endast ett höfligt afslag. Frågan togs aldrig vidare upp, vare sig
från den ena eller andra sidan.
I själfva verket var den svenska regeringen — i teorien
åtminstone — lika litet hågad att befordra dessa konservationer
som den danska. Då Klinte jämte ett annat pastorat på
Gotland 1669 var ledigt, hade Georg Oxenwaldt förskaffat sig en i
mycket försiktiga ordalag affattad kunglig »rekommendation»
till superintendenten och konsistorium i Visby. »Nu är det
fuller icke utur minnet», skrifver förmyndarregeringen, »hvad
pä åtskilliga riksdagar om sådana gälls utdelande är förordnadt».
Icke dess mindre ansåg regeringen den sökande på grund af
lärdom och skicklighet ha förtjänat en särskild befordran och ville
honom därför »eder rekommendera med nådig tillförsikt, att I
honom med ettdera af förbemälta vakanta pastorater
accomo-dera». Emellertid begärde Klinte församling enhälligt den
framlidne kyrkoherdens broder, som lofvade att försörja änkan och
hennes faderlösa barn.
I denna svåra situation hänsköt kapitlet saken till k. m:t
och redogjorde därvid för ställningen. Förmyndarregeringen
förklarade sig anse en sådan kallelse af församlingen af en
kyrkoherde, som erbjuder sig försörja den bortgångnes änka
och barn, »icke vidare böra anses, än då de, som meriterade
prästmäns änkor på något sätt vilja eller kunna försörja,
jämväl äro af de gåfvor och meriter, som svara emot pastoraten,
hvilket att urskilja icke så mycket församlingens som edert prof,
omdöme och godtfinnande bör lämnas och underkastadt vara».
Hade kapitlet alltså ingenting att anmärka mot Oxenwaldts
person eller lärdom, vore k. m:ts nådiga vilja, att denne finge
åtnjuta den erhållna föreskriften att komma till Klinte pastorat
sig till godo, och hade kapitlet att tillse, att han, sedan änkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
