Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYRKOSKICK PÅ GOTLAND 1 1 5
framför sina ämbetsbröder på fastlandet. Allmogen var skyldig
utföra arbete på prästgårdens ägor samt att gärdsla omkring
ägorna. Äfven var byggnadsskyldigheten vidsträcktare än i det
gamla Sverige.
Prästernas underhåll i vårt land hade ordnats genom Gustaf
Adolfs stadga i Örebro d. 24 febr. 1617. Det förnämsta, som
de hade att uppbära, var sädestionde, kvicktionde, fisktionde.
Vidare uppburo de likstol, »3 mark för hvart gement lik», efter
bonde eller hustru »efter som af ålder varit hafver». Därmed
afses, hvad härom stadgats i den »ordning» rörande likstols
utgörande, som utfärdats redan under Gustaf Wasas tid. För
bestämmelserna däri kommer jag att närmare redogöra längre
fram. Till påskpengar skulle prästen ha 1 öre för hvarje hjon,
som går till nattvarden. Äfven för en del prästerliga
förrättningar — vigsel, kyrkogång — skulle prästen uppbära viss
ersättning.
Rörande Gotland fanns en gammal öfverenskommelse af
1587 i fråga om prästrättigheterna. Anledningen till denna
öfverenskommelse hade varit, att prästens underhäll förut utgjorts
mycket olika i olika församlingar. För att både prästen skulle
veta, hvad han hade att fordra, och allmogen känna sina
skyldigheter, så ingicks nyssnämnda öfverenskommelse mellan
prästerskapet och allmogen, den senare representerad af sina
sättings-och tingsdomare. Häri stadgas om »själegafver» (likstol), som
prästen hade att dela med kyrkan, »själemat», »mat-skåt»,
tionde, prästgårdsbyggnad. Hvad beträffar allmogens skyldighet
att arbeta på pastors boställe, stadgades, att hvarje gård skulle
göra två dagsverken för prästen, ett sommar- och ett
vinterdagsverke, hvarvid prästen skulle »gifva dennom mat och öhl till
nöd-torfft efter gammal sedvana». I fråga om tuningen (gärdsling)
skulle man iakttaga, hvad som af gammalt var brukligt.
Sedan ön blifvit svensk provins, dröjde det inte länge,
förrän allmogen besvärade sig öfver prästgårdsarbetet.
Säkerligen hoppades man nu kunna komma ifrån denna i Sverige
okända skyldighet.1 Allmogen begärde därför i sina besvär
1 Alldeles främmande för Sverige har den kanske icke varit. I Gustaf
Adolfs stadga af 1617, som förnyades genom förordningen af 1681, finnes
ingenting om en sådan skyldighet. Däremot heter det i res. på
prästerskapets besvär d. 10 mars 1719 § 22: »Med dagsverken, som prästerskapet efter
gammal sedvana äska af sina åhörare vid prästegårdarnas afbärgning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
