Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYRKOSKICK PÅ GOTLAND
1 1 5
dlr s. m. till nästa kyrka och Visby hospital tveskiftes och
därjämte vara underkastad tilltal och näpst af superintendenten.
Vidare skulle hvarje bonde göra två plöjningsdagsverken, ett på
föråret och ett på sommaren. Däremot fick icke prästen tvinga
någon att karda eller spinna ull åt sig utan arbetarens goda
minne och utan skälig ersättning därför. Sättings- och
tingsdomarna, som esomoftast voro upptagaa af kronans ärenden
— det var de, som voro allmogens ombud vid
överenskommelsens ingående —, voro frikallade från allt arbete hos prästen,
så framt de ej »af en god vilja och bevågenhet» genom sitt
folk vilja utföra något sådant. Hvarje helt hemman hade att
årligen tuna tre varpar.1 Det gamla bruket af »maatskud»
skulle bibehållas. En kast (famn) ved skulle af hvarje gård
upphuggas och föras till prästgården. Dessutom skulle julveden,
såsom förut varit vanligt, utgöras, »att folket till kyrkan
ankommandes därmed sig måga kunna värma och värja ifrån sig
olide-lig köld, som då gemenligen plägar vanka och påstå». Af
kyrkogångshustrur och faddrar skulle gifvas, hvad de af en god
vilja kunna »offra på altaret». Dessa voro de viktigaste
bestämmelserna i 1648 års konventionsstadga.
Samma stadga blef af k. m:t stadfäst i resolutionen på
prästerskapets riksdagsbesvär följande år. I fråga om
prästgårdsarbetet gjordes däri ett förklarande tillägg till
prästerskapets förmån. Det hette nämligen, att bestämmelsen om
arbetsdagar vore så att förstå, att af hvarje gård skulle en man hjälpa
till att slå en dag, nen kvinna att räfsa och en att inköra ett
medelmåttigt lass hö». Husmän skulle en dag slå, en dag räka
eller räfsa men vara fria ifrån att köra in. I stället för det till
ett visst penningbelopp fixerade offret på de tre stora
högtiderna skulle, i enlighet med hvad bägge parterna sedermera
kommit öfverens om, de förut vanliga offren erläggas, nämligen
»de två första dagarna penningar och den tredje matskott». I
samma resolution förklarade k. m:t sig vara förvissad om, att
»kyrkorna å landet emot deras församlingar äro mäkta många
och en stor del af dem mycket utarmade», hvarför
prästerskapet borde taga sådant i »ett moget och kristmildt betänkande»
och icke begära att pålägga allmogen större tunga, än bönderna
kunna draga och prästerna stå till svars för inför Gud, k. m:t
1 i varp = 12 alnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
