Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LEVIN
och hvar ärlig man. Slutligen uttalade k. m:t den önskan, att
»det, som kan bekväma till svenskt maner och väl härbragta
bruk uti fäderneslandet, efter handen må inplanteras».1
Tvisten mellan de båda parterna var dock ingalunda
därmed slut. Det dröjde inte längre än till följande år 1650, fprrän
prästerskapet vände sig till landshöfdingen Gustaf Banér med
nya klagomål. Särskildt besvärade man sig öfver, att fisktionde
icke enligt förordningen erlades, att bönderna icke samvetsgrant
uppfyllde sin skyldighet att afmeja prästgårdsängarna, att de
voro »meget uvillige att fly paa husene i præstegaarden»
och att gärdsla omkring prästgårdsägorna, att de inte ville
lämna prästen »vor-fruu-ost och andre smaa persiller, som
intet är rördt om i förordningen och de af arilds tid gifvit
hafver», att en del lämnade så ringa »matskott», att man
»neppelig kunde gifve en bethlere for dören ringere allmysse».
Allmogen å sin sida besvärade sig öfver prästernas »otillbörliga
procedurer». Banér sökte ställa parterna till freds och hänvisade
prästerskapet att hos vederbörande befallningsman anmäla
försummelser från åhörarnas sida. Denne ägde sedan att efter
rannsakan låta bestraffa den brottslige.2
När Karl Gustaf som arffurste fick öfvertaga ön, uppdrog
han åt sin guvernör Axel Sparre att tillse, att allmogen
utgjorde, hvad den enligt konventionen var skyldig att prestera i
dagsverken och annat. Ä andra sidan hade landshöfdingen att
påminna prästerna, att de »sin billighet härutinnan påskina låta
till att vara till freds med det, som de uti samma ackord med
bonden hafva frivilligen ingått».3
När Kristina Alexandra år 1660 för en tid kom tillbaka till
Sverige från Rom, uppvaktades hon med skrifvelser från sina
trogna undersåtar i sina underhållsländer. Både prästerskapet
på Gotland, Visby stad och allmogen på ön hade att i särskilda
skrifvelser frambära sina önskningar.4 Prästerna begärde bland
annat att »blifva handhafda och beskydde uti det, som där på
1 K. m:ts res. d. 3 apr. 1649.
2 Prästerskapets skr. d. 27 sept. 1650. — Gustaf Banérs res. d. 3 juli
3650 på prästerskapets besvärspunkter d. 15 maj s. å. Bland kungl. skr. V. A.
3 Karl Gustafs »bimemorial» till Sparre d. 11 dec. 1652, mom. 6. Kungl,
bref. V. A.
4 Dr. Kristinas res. på de särskilda besvären finnas i hennes registratur
1660—61. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
