Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
H. LEVIN
tillämpandet af i ett eller annat afseende fördelaktigare
bestämmelser i svenska författningar. Prästerskapet framhöll härvid
också, att om husmän ålades att betala till prästen, skulle det
nog icke bli så många ödegårdar, som hittills varit vanligt, ty
»emedan bonden inte vill draga tungan, därföre löper han ifrån
sin gård och sätter sig på ödegården».
Vidare klagade prästerna öfver det sätt, hvarpå bonden
fullgjorde sin skyldighet att gärdsla, i det han använde gammal
oduglig gärdsel. Åtminstone hälften af trolerna (gärdseln) borde
vara nya. Särskildt gaf arbetet på prästgårdsängarna anledning
till en hel del klagomål. En del infinna sig ej, när de äro
kallade till arbete, andra inte förrän middagen, åter andra sända
i sitt ställe barn, som inte kunna utföra arbetet, andra åter äro
försedda med sä dåliga redskap, att de genast gå sönder, »och
är så likväl prästgårdsarbetet gjort för den dagen». — Vidare
klagas öfver oriktig tionde, både sädes-, kvick- och fisktionde;
prästerna borde ha rätt att genom sina utskickade afsätta tionden
på åkern.1 Af kvicktionde erhöll prästen af en del icke hälften
af hvad han skulle ha, ja, stundom icke 3:dje eller 4:de parten,
»helst af dem, som förmögnare äro». Prästerna borde därför
ha rätt att öfverräkna sina sockenmäns afvel. Eljest kan prästen
icke veta, huru många lamm, killingar, gäss o. s. v. bonden
hade att betala för.
Med anledning af alla dessa klagomål uppdrog
prästerskapet vid detta tillfälle åt utsedda kommitterade att andraga dess
besvär hos dåvarande landshöfdingen Ludvig Fritz med begäran,
att han ville bistå prästerna, sä att de erhöllo sin rätt, samt
tillhålla allmogen att fullgöra sina skyldigheter. Landshöfdingen
gick ock prästerskapets önskningar, som han fann »på skäl,
kungliga afsked och förordningar sig grunda», till mötes. Han
tillskref sina befallningsmän att, »så mycket som möjligt är,
räcka det vördiga prästerskapet handen, att dem uti deras
peti-tum må ske ett verkligt nöje».2
1 Äfven här åberopas svenska lagstadganden o. författningar, näml.
kyrkobalken kap. 7; prästerskapets privilegier art. 4; Riksdagsbeslut 1638 o.
1660.
5 Härom se V. P. d. 7 okt. 1663; kommitterades skrifv. t. landshöfd. i
konc. bland kungl, bref, V. A.; landshöfd:s skrifv. t. befallningsmännen Starck
o. Peder Larsson, d:o d:o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
