Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 120 H. LEVIN
hur det i detta fall borde handla. I det kungliga svaret på
konsistoriets förfrågan förklarades, att då mannen med döden
afgått den i maj, ägde änkan att åtnjuta det första året som
»förtjänstår» och det följande som »nådår».1
Liknande ordning infördes under Brodini tid på Gotland.
Danmark var ordningen i detta stycke något annorlunda.
Redan den gamla kyrkoordinansen innehöll — i motsättning
mot den svenska af 1571 — stadgande om nådår. Däri
föreskrefs nämligen, att när någon landspräst dog, så skulle den
efterlefvande änkan med sina små barn uppehållas i socken ett
är efter mannens död och under detta år skörda antingen
vintersäden eller sommarsäden samt uppbära hälften af tionden.
Genom den förklaring af kyrkoordinansen, som gafs på
national-synoden i Köpenhamn 1555, fixerades närmare änkans
rättig-heler och utsträcktes också till hälften af offer och andra
inkomster.2 I Danmark erhöll sålunda änkan endast hälften af
inkomsterna under nådåret, hvarunder hon hade att hålla
»Sog-nepræsten til kost, ind til et andet Aar hand tager renten».
Beräkningen af året var också annorlunda än i Sverige. Det
räknades nämligen från dödsfallet. Det heter i de regler, som
i afseende därpå voro gällande i Fyens stift, att nådåret alltid
varit »regnit fraa den dag, som salige Månd døde» och »til
Aars dag der nest effter».3
På samma gång det gotländska prästerskapet i sina
riksdagspetita 1647 satte i fråga, att de änkor, som därtill hade
lust, måtte genom konservation få förblifva i kallet efter deras
mäns död, begärde de, såsom ock förut blifvit nämndt, att
änkorna skulle få behålla sina nådår, sä att ingen efterträdare för
tidigt påträngdes dem. Hvad denna begäran beträffar, så fann
k. m:t skäligt att bevilja den, då hvad prästerskapet sökt, vore
»härtill här i Sverige observerade bruk likmätigt, att ärliga
prästeänkor njuta efter deras mans död sitt nådeår».4
1 Se den »på konungens befallning» utgifna kvrkolagsuppl. 1845, s. 377.
2 Kyrkoordinansen pag. LXXII, Rørdam I s. 102. Nationalsynoden i
Köpenhamn, Rørdam I s. 468.
3 Rørdam 2 s. 485. — Likaledes heter det i Odense provstemodes
dom ang. en tvist rörande nådår d. 23 apr. 1628, att änkan eller barnen taga
halfparten af alla de offer, som falla »fra Prestens Død, indtil samme Aarsdag
kommer igien». Rørdam 3 s. 131.
4 K. res. d. 16 apr. 1647, mom. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
