Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYKKOSKICK PÅ GOTLAND I 2 t
att det kunde komma efterräkningar, och ville därför försäkra
sig om att hafva sitt prästerskap med sig. Han begärde dess
yttrande öfver, huru vidt den myndighet sträckte sig, som han
i kraft af prästerskapets val ägde, om inte dit också hörde att
företaga ordination, och om icke sålunda Gasten »efter
ordinan-sen, Guds klara ord och apostoliska vis är lagligen till Öja kall
kallad, examinerad, approberad, ordinerad och konfirmerad».
I sådant fall borde denne ej heller kunna förbjudas
sakramen-ternas administration. Han underställde sitt prästerskap
ytterligare, huruvida ett förbud, som var i strid mot Guds ord oqh
icke grundade sig på k. m:ts och ärkebiskopens befallning,
borde gälla.
Det visade sig genast, att han icke hade missräknat sig på
sina gotländska präster. En hans namne, prosten Nils Lauritzen
i Heide, ansåg för sin del — tydligen var han därvid en tolk
för den allmänna meningen —, att den valde borde äga en
superintendents fulla myndighet. Denna mening blef dock icke
oemotsagd från det svenska partiets sida. Dess talan fördes af
den förut ofta nämnde Pappus på När, som framhöll, att det
uppdrag, prosten erhållit, innefattade allenast att såsom preses
leda kapitlets förhandlingar men icke att ordinera präster, något,
som endast tillkomme »fullmäktige gjorde biskopar». Äfven
några andra svenska prästmän ogillade Lauritzens själftagna rätt
att ordinera. »Ratio: det var icke maner uti Sverige.» Emot
det svenska partiets invändningar gjorde prosten gällande, att
hvad han gjort, var rätt handladt inför Gud, och om någon
säger emot, så må man mer åtlyda Gud än människor, ett
yttrande, som från en annan svensk prästmans sida, Magnus i
Roma, föranledde en erinran, att man måste hålla inne med
sådana ord, »ty de kosta hufvudet och lända till öfverhetens
förakt».
Prosten vädjade ånyo till sina gotlänningar, hvilka ansågo,
att han med den kallelse, de gifvit honom, fått all den
myndighet, som hörde ämbetet till. »Så räcken edra händer i
vädret», uppmanade dem deras förman, hvilket också skedde som
tecken till, att de ville stå på sin förmans sida.
Den följande diskussionen tyckes ha blifvit förd med
tämligen stor hetta. Protokollföraren antecknar, att det följde
»många diskurser, som icke voro observatu necessarii».
Därefter erhöll prosten ånyo sina gotlänningars försäkran, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
