Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYKKOSKICK PÅ GOTLAND
I 2 t
af degnerna. De skola, heter det där, »wnderuisse det vnge
bonde folck wdi børnelerdommen, Catechismo, een sinde om
wgen, wdi sted oc stund som sogne præsterne dennom
for-schriffue». De som icke äro bekväma därtill få inte vara
degner.1
Hvad nu Gotland beträffar, synes det förnämligast ha varit
»generalprobsten öfver Gulland» Tor Rasmussen (1628—31),
som vårdat sig om denna angelägenhet. Han berömmes själf
som en lärd man, nitisk i sitt ämbete. Han lät tillsätta i
församlingarna degner, som på en gång voro klockare och
skolmästare. De hade att svara för sången och att undervisa
ungdomen i barnaläran. Hans anordning stadfästes af Kristian IV
genom ett kungl, bref af d. 23 okt. 1641, hvari föreskrifter också
gåfvos om degnernas lön samt om deras tillsättande af
superintendenten.2
Äfven Tor Rasmussens efterträdare Olavus Phocas visade
intresse både för Visby skola och för skolväsendet på
landsbygden. På prästmöte 1634 förordnade han, att pastorerna
skulle söka förmå sina församlingsbor att anskaffa boställen åt
lärarna, där de kunde hålla sin skola.3
Dessa bemödanden frän deras sida, som hade högsta
vården om den gotländska kyrkan, tyckas icke ha blifvit utan frukt.
Skolor anordnades tämligen allmänt på Gotlands landsbygd.
Prästerskapet kan därför endast några få år därefter i sina
riksdagsbesvär tala om skolmästare och särskilda skolbyggnader
som allmän sed på landet. Bland de postulat, som Gotlands
, prästerskap föredrog inför tronen vid 1647 års riksdag, då det
begärde kunglig stadfästelse på en del bruk från danska tiden,
upptogs nämligen äfven denna fråga. Man begärde att
fortfarande få hålla särskilda skolmästare på landsbygden, »som
ungdomen i barnalärdomen idkeligen kunna informera», på det
att »barnalärdomens byggningar, som på få års tid icke utan
stort besvär äro ungdomen till godo opsatta, icke måge läggas
öde och förfalla». En sådan begäran kunde regeringen
naturligtvis icke annat än välvilligt upptaga. Liksom öfriga
anordningar på landet, som tjänade till den kristna religionens och
gudstjänstens »tillbörliga öfning och befrämjelse», skulle också,
1 Rørdam, anf. arb. I, s. 102.
2 Lemke, anf. arb., s. 17 not 5, s. 28.
3 Lemke, anf. arb. s. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
