Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYKKOSKICK PÅ GOTLAND I 2 t
sig ät med sin åhörare, Per kalkbrännare, som förut varit gift
och nu ville ingå nytt äktenskap »men kan litet läsa och är
därtill lomhörd». Prosten skulle kalla honom till sig och försöka,
hvad han kunde uträtta med honom. Pastor i Ostergarn
förfrågade sig angående »en fånot kvinnsperson», som ville gifta
sig. Superintendenten svarade, att sådana borde man hellre
afråda och hindra från äktenskapet, »efter de icke kunna med
sundt förstånd gifva en consensum legitimum». Likaledes borde
man af hålla dem från nattvarden, »förty de kunna icke pröfva
sig själfva».1
På följande års prästmöte framställdes äfven en del
liknande specialfall till kapitlets afgörande. Pastor i Gothem
relaterade ett fall från sin församling. Tvenne personer ville ingå
äktenskap med hvarandra, men de kunde icke hela Luthers
katekes, »hvartill orsaken är mangel af minnet mer än af
viljan». Efter så var, tillät konsistorium, att de fingo gifta sig,
när de förutom catechismum canonicum och de böner, som
funnos i katekesen och abc-boken, kunde något af Luthers
förklaring. Gammalt folk, som endast kunde litet i katekesen,
kunde man väl admittera till Herrens bord, men man fick »dock
intet gilla deras fåkunnighet». Pastor i Älskog hade en 30-års
piga i sin församling, som ville gifta sig, men hon kunde inte
mycket af katekesen »utan allenast simpliciter någorlunda».
Han frågade, hur han skulle bära sig åt med henne, då
»hennes minne är svårt». Hon skulle det oaktadt tillhållas att först
lära det högnödigaste af katekesen och af hustaflan, hvad som
angick hennes stånd, förrän hon tilläts gifta sig.2
Kyrkoordningens nyssnämnda helt allmänna stadgande, att
ingen skulle tillåtas gå till Herrens nattvard, som icke kunde
göra reda för sig i sina kristendomsstycken, kräfde tydligtvis
en närmare förklaring just i afseende på sädana fall som de
här ofvan omtalade. En allmän förklaring följde också 1695
och 1697. Ett kungligt bref af d. 18 dec. 1695 erinrar om
nattvardens missbruk, i det mången begår den »allenast för en
sed skull, där han hvarken hafver lärt eller beflitat sig att lära,
hvad som till en sannskyldig beredelse fordras». På den grund
förmanades prästerna att vid straff af suspension iakttaga
kyrkoordningens nyssnämnda stadgande angående nattvarden, »så
1 Prot d. 7 okt. 1690.
2 Prot. d. 8 okt. 1691.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
