Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
En sådan sinnets disposition är förtretlig och farlig. Utan
moralisk tillfredsställelse, är man ock utan sinlig näring för sitt
hjerta. Söker man förströ sig i sällskap, blir man sällan bättre
— oftast sämre; i ett spel-partie glömmer man sig blott sjelf
och det obehagliga i sin ställning. — Men att glömma sig är ej
att förbättras.
Detsamma gäller om så kallad distractions-lepture. Förr
eller senare finner man mängden af sina försummelser bedröfligen
ökade genom sådane palliatifer.
Thorsd. d. 22 Maji kl. g aftonen.
All Gode! Då jag nu genom Ditt bistånd, genom förtröstan
på Dig besluter att företaga betydeliga reformer i min lefnad,
att tidigt gå up om mornarne, tidigt lägga mig, lämna en gång
för alla mina spel-sällskaper — O, hvi skulle jag försumma den
vishetsregeln att aldrig låta någon dag gå förbi, utan att i min
journal anmärka, hvad för momentet var mig mäst vigtigt. —
Ack, afbrott härutinnan är gemenligen ett yttre tecken, att
man redan skiljt sitt hjerta och upmärksamhet från Gud, vår
enda frälsare! Miskundelige! Måtte min hälsa förbättras!!!
[Den 27 maj.] 5. D. kl. 8 aft. Människan gjör sig visst
genom sin sjelfviskhet de aldra smärtsammaste, tröstlösaste och
ohugneligaste stunder; — såsom sjelfvisk upsöker hon med all
möjlig soin, allt hvad som möjligen kan förtreta henne. — Under
det hon är sig sjelf allt och Gud — h. e. en djefvul — finner
hon idel djeflar, som ha intresse mot henne. —
Lifligt nog har jag erfarit detta vid nuvarande collisionsfall
emellan mig och Doctor Ödman. — O Himmelske Jesu! Hvad
Din lära är guddomlig, att förlåta sina ovänner — och förlåta
dem af hjertat! Redan en gång har jag under min sjukdom
lyckats att öfvervinna min sjelfviskhet just i samma punct, —
men några dagar därefter och då jag under de samma
sysselsattes med den osaliga occupationen att upsätta mitt klagomåls
skrift mot Doct. Ödman, så vaknade åter den ensidiga sjelfviska
och inför Gud fördömeliga, ehuru efter människovis naturliga
sjelf kärleken, att klaga, då man tror eller [inbillar sig] att man
ej just i alla delar fått rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
