Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 8,3
Den jo Maji kl. 10 †. m.
Ett bedröfligt exempel, huru föga jag har att tro på mig
sjelf, hade jag idag. — En bonde, som igår lånte penningar af
mig, återkom idag och förstod icke, att han fått riktigt de pengar,
han skulle hafva. Jag blef het, ond, bitter, blef så förargad, att
jag lätteligen kunnat få recidiv af min sjukdom. — Och
hvarföre allt detta? Jo, för det att bonden ej begrep att 6 rD Banco
gjorde 9 rD Rgld, dem han blott ansåg för 8 rD Rgld.
Ar det nu rimligt och anständigt för en klok människa att
låta förarga sig, att låta öfverväldiga sig af hetta för det en
annan är enfaldig. — Och skulle jag trott detta om mig, som
nu mer än förr varit intagen af Christi heliga fridsamma, religions
himmelska och guddomliga värde! — Ja, så långt är jag in
praxi ifrån theorien.
O Gud! Gjör mig min sjelfviskhet rätt förhatlig! Det är
den fördömda sjelfviskheten, som för mig fördärfvar allting.
Jag, som borde och kunde gifva de mina ett efterdöme,
huru en Christen skall lefva, förmås af sjelfviskheten att
esomoftast handla som en dåre. O Gud och Frälsare! Förbarma
Dig öfver människjan! Hur skall jag då lära att gjöra allt, hvad
jag gjör i trona, i den sanna evangeliska tron, i Christi
himmelska kärlek, i en andelig sinnesförfattning.
Den 6 Junii kl. Va 10 Aftonen.
Ar det då att lefva att hela dagen igenom sysslosätta sig
med jordiska omsorger, af hvilka större delen äro idel
fåfänglighet. — Hur monga stunder, hur monga dagar plågade jag
mig ej förgäfves med utkastet till min klagomål mot O—n. Och
sluteligen fant jag allt vara fåfänglighet och blott gjöra mig oro,
hvarföre jag afstod från all min pretention. Emellertid hur
mycken tid gick härvid ej förlorad? — På samma sätt har jag
med för mycken lätthet (monn värkelig ädel tjenstfärdighet —
eller begär att synas betydande?) låtit förmå mig att skaffa folk
större och mindre penningesummor till låns. Och hvilka otaliga
besvär har icke sådane onödiga och mig ej tillhörande
commis-siöner tillskyndat mig jämte äfventyr för min och de minas
välfärd! Äfven var jag för mycket lättsinnig (eller var det fordet
penninge vingleri, i hvilket jag onödigt råkat?) att låta mig
öf-vertalas att mottaga förmynderskapet för den tokige Solander!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
