Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
Ja, o Gud! Min bästa tid uptagen af lappri. —■ Och det enda
högsta nödvändiga behandlas högst såsom en bisak. — O, lär
mig lefva i Gud äfven under min jordiska värksamhet.
Onsdags afton kl. 3U p d. ii Junii.
Jag är ledsen vid allt — ledsen vid hela lifvet; ledsen vid
mig sjelf, ledsen vid människan; ser konster och blott
uträkningar hos de fiästa så kallade vänner och bekanta som hos
obekanta.
Aldrig har jag — utom i någon häftighets moment kännt
en så deciderad, stilla, jämn, stadgad fallenhet till melancholie
som för närvarande. — Dock då jag sålunda dömer, sålunda
betragtar mitt läge i verlden — handlar jag just lika egoistiskt,
lika ensidigt, som just de människor, öfver hvilka jag i min
knorriga ställning så beklagar mig. —
Jag har varit sjuk circa 4 veckor och är ännu ej frisk —
likväl i monga afseenden bättre än förut; en stor anledning att
vara tacksam mot Gud — men det har jag ej varit, utan knorrig.
Jag har varit ovanligt länge illamående, men, Gud vare lof! ännu
aldrig haft några långa odrägliga plågor, utan hvarje stund, Dig
All Gode vare pris! har haft sin lindring. -— Jag har grufvat
mig för en mängd gjöromål, dem jag måst sköta äfven under
denna sjukdoms tid; öfver en ovanlig mängd förtretligheter
dubbelt känbara för mig i min försvagade sinnesställning —
Men härutinnan har jag ock gjort såsom verlden mäst, den
jag förargat mig öfver; h. e. jag har handlat dåligt— och värst
mot mig sjelf. — Om jag ej helt och hållet vändt mina tankar
och hjerta på mina yttre omsorger, förtretligheter, affairer, så
hade allt lika och mycket bättre kunnat blifva uträttadt — och
iooo:de onyttiga sorger besparade.
Fredags morgon kl. Va 8 den ij Junii.
Då jag gick till hvila kl. 11 i går aftons, kom den tanken
åter (hvilket jag ofta tänkt och åter ofta slagit ur hågen) för
mig, att jag altid borde använda den första stunden, sedan jag
gjort en kort bön till Gud, på betragtelser i denna min journal.
I dag då jag vaknade, kom jag ihåg, att jag iiästan förbundit
mig härtill. Men — strax var min sjelfviska, pharisaiska, afgu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
