Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
Om spel, nyttigt, onyttigt, fortsättn.
7. Om vår inbillning icke vore (genom vår skiljsmässa från
Herran, det sanna ljuset och lifvet) aldeles förvänd och
förvriden, så skulle väl känsla, egen och andras erfarenhet snart
öfvertyga oss:
a) att det angenäma, som sökes och behålles genom spel
och vinningslystnaden, är ett gement, otäckt, oanständigt nöje,
oförenligt med all oskyldig och värdig känsla af mänskligheten;
b) upväges detta nöje af obehagliga känslor, stundom så
bittra, att de upreta oss till vrede mot nästan, ja stundom till
vrede mot Herran sjelf, h. e. till blasphemie.
8. Däremot om man af Herren söker och får håg för sitt
yrke, håg att arbeta och sysslosätta sig med de oss, enligt vår
kallelse, åliggande göromål, så hafva vi altid en säker winning
att räkna på; ty 1:0 blifver altid något uträttadt, 2:0 så bildas
vår inre mänsklighet fast omärkligt, dock säkert, när vi med
resignation för Herran göra Hans vilja, utan afseende om den
för vår individuella, sinliga, sjelfviska människa är angenäm eller
oangenäm.
g. Intet göromål, så ringa och obetydligt det än till sin
yttre beskaffenhet må synas, är obetydligt, dä man kan anse
detsamma tillhöra oss enligt Guds ordning. — Vice versa, äro
alla handlingar, så högt ansenlige de än må synas inför
människor, utan allt värde, då de företagas och göras utan tro på
Herran, utan vördnad för Gud och utan kärlek till mänsklighet.
10. Således lärer Christus, att enkan, som i hjertans
välmening gaf en skärf till offerkistan och den som gaf blott en
dryck vatten i Guds namn, gjorde en god gärning, då däremot
alla phariseiska almosor och dylikt äro Gudi en styggelse.
11. Hjertat, den inre människan, måste hafva något att
älska, något att sysslosätta sig med. Och detta något, som är
föremålet för människohjertats eller den inre människans
sysslosättning, är antingen Gud, Hans heliga ordning och vilja; eller
ock våra sinliga, sjelfviska begärelser och hugfälligheter samt
deras värkställande och hindrens undanrödjande. Summa:
människan måste alltid söka sig, sin identitet i allt, hvad hon gör
eller låter, och antingen söker och finner hon sig och själens
hvila i Gud eller söker sig och sin hvila, sitt nog utom Gud, i
verlden. Men frid åt själen förmår endast Gud gifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
