Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
I Jesu Namn! Fredags f. m. d. 23 Maji 1828.
1. Ack! Ett är nödvändigt, nemligen själens, min inre
väsendteliga människas rening från onda och fåfängliga böjelser,
och dess andeliga omdaning och förnyelse till ren oskyldig
kärlek, kärlek till Gud öfver allt och i allt, en kärlek, som skänker
hjertat lugn och förnöjelse och salighet, fast den är alldeles
motsatt mitt sjelfviska, egensinniga, naturliga lynne och herrskande
sinlighet!
2. Ett enda medel till vinnande af detta Högsta Enda
nödvändiga är mig gifvet, nemligen tron på Jesus Christus, Gud
Immanuel, såsom min ende både frälsare och saliggörare, samt
bruk och användande af den själsfrihet och inre kraft, som jag
alltid genom denna tro på Herran af Honom undfår —.
3. Ja! Prisadt vare Jesu Namn! Hvarje stund, som jag tagit
min tillflykt till Jesus Immanuel och hållit mig vid Honom
såsom min enda frälsare, så har jag ock erfarit fullbordan af Hans
löfte och blifvit frigjord från syndens träldom och känt mig åter
fri: att kunna välja emellan ondt och godt, fri att kunna försaka
det onda, oagtadt dess angenäma retelse för kött och blod, och
att utvälja och göra det rätta och goda, oagtadt dess
oangenämhet för min gamla naturliga människa och sinliga inbillning!
‡. Men att jag ändock, tyvärr! är så långt ifrån målet,
kommer däraf, att jag oftare nöjt mig med den glädje, som
känslan af återvunnen inre andelig frihet alltid har med sig, än
jag begagnat denna frihet att göra Guds vilja och försaka min
sjelfviskhet ocli denna verldens fåfängliga lustar.
/ Jesu Namn! Mondags f. m. d. 16 Martii 1829.
1. Så fort man kommit till ett väckt samvete, inser och
erkänner man med öfvertygelse: Sanningen af Jesu lära, att
man borde älska Gud öfver allt och i allt samt nästan lika som
sig sjelf.
2. Och då man sorgfälligt betragtar sin värksamhet, sin
rådande kärleks håg och böjelser, finner man med förvåning,
hur man (om ej till sitt yttre handlingssätt) likväl till sitt inre
är just motsatsen af hvad man borde vara; huru man lefver utan
Guds kärlek och utan kärlek till mänskligheten, lifvad af idel
köttsliga, sjelfviska begärelser!!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
