Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 201,3
N. B. Det förekommer vid första påseendet besynnerligt,
att den class christne, som vi kalla Herrnhutiske och som
vä-sendteligen caracterisera sig genom den bekännelsen framför
andra, både enskildt och allmänt: att de äro syndare, färdige
till allt slags ondt, och oduglige till allt slags godt, med mindre
såsom Apostelen Paulus säger, att Chrisiiis lefver och är
värksam hos dem, och de lefva och äro värksamme i Jesu Christo;
det förekommer besynnerligt, att just desse christne, t. ex. vår
fromme Landshöfding Baron Mörner med flere, ändock, sedan de
kommit till denna tro och öfvertygelse, ej allenast äro
ojämn-förligt bättre än de sjelfva varit tillförene, utan ock äro vida
mindre syndige och mer dygdige än så kallade
moral-philo-sopher, som göra tron på dygden och människans förmåga att
medelst förnuft och samvete besegra alla hinder till
hufvudsak —! ? ?
Dock när man besinnar att all vår kraft, vår kärlek till
det goda, vår afsky för all orättfärdighet endast måste härflyta
ifrån Gud Immanuel, lifsens källa, det eviga ljuset och den
eviga kärleken, så blir det lätt förklarligt, att kärleks och
vishets inflytelse ifrån Herren måste lättare få ingång i ett innerligt
ödmjukt hjerta och sinnelag och där villigare anammas, än hos
en människa, som ej så innerligen känner och erkänner sin
naturs fördärf, utan snarare tänker: Jag är rik och hafver nog
i min egen vishet, klokhet och moraliska kraft och behöfver just
ej så mycket en frälsare, hvarken för att befrias från syndens
skuld och straff eller från dess herravälde.
Således vore rätt en välsignad sak, om vi alle christne,
både lärde och olärde, kände och erkände med de så kallade
Herrnhutare, att vi, såsom sjelfve skiljde ifrån Herrans
gemenskap, äro usle, arme syndare, fallne till allt slags ondt —
eftersom tillfällen och anledningar medgifva; och vice versa af oss
sjelfve oduglige till allt ägta godt —; Vi skulle då erfara
sanningen af Apostelns lära: När jag är svag, så är jag stark,
dock icke jag, utan Christus, som lefver i mig.
Uti lifvets innersta rot skjer föreningen emellan hvarje
sannt troende Christen och Herren Jesus Immanuel, Gud i sin
antagna mänsklighet eller människonatur.
Däremot kan jag ej för min del antaga eller ens tydligt
för mig förklara: hvad som i annat afseende äfven caracteriserar
de så kallade Herrnhutiske christne, nemligen att de endast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
