Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
allenast och idkeligen synas vilja betragta Jesus, Guds son, i sitt
lidande och död på korset.
Visst är det väl en välsignad tröst i allt vårt lidande här
i verlden och ändteligen i sjelfva döden — då allt öfvergifvet
oss, att kunna veta och med förtröstning kunna säga: Också
Du, Guds Son, i Din antagna människo-natur har känt
obeskrifliga lidanden — och ändteligen smakat dödens bitterhet, äfven
Du blef härutinnan oss like och vet bäst, hvad oss arma gitter.
Ja, Din kärlek till oss var starkare än döden.
— Men jämte dessa trons betragtelser af Jesu lidandes
momenter, är det väl ej ett ringare ämne för vår contemplation,
kärlek och dyrkan, att äfven betragta Jesus såsom Gud
Immanuel, Gud hos oss, den eviga kärleken, det eviga ljuset, Gud
af Gudi — såsom för tid och evighet vår ende både frälsare
och saliggörare (hvilket äfven namnet Jesus innefattar), som i
hvarje god rörelse uppenbarar sin frälsande och saliggörande
närvarelse hos oss, då vi tro på Honom.
1. Såsom ofvan1 blifvit anmärkt, kan hvarje människa, som
har kommit till förnufts bruk och sedlighets känsla (samvete)
lätteligen — äfven utan det speciella inflytandet af Herren, som
i christendomen utmärkes med ordet nåd, öfvertygas därom,
att hon är en syndare, ja, lik med den allre störste syndare,
äfven om hon aldrig kommit att begå någon yttre handling, som
i allmänhet synes osedelig —; Ty hon behöfver blott redeligen
fråga sig: hur mycket hon i sin lefnad gjort af ren kärlek till
Gud och af ren kärlek till mänskligheten; — Och se! Hans eget
samvete måste vittna mot honom, att han är naken och tom och
högst arm på denna lefvande kärleken, som allena förmår gifva
vårt görande och låtande något värde inför Gud och människan.
2. Men fast man genom blott egen pröfning och eftertanke
kan komma till kännedom och öfvertygelse, att man såsom tom
på kärlek och tro inför Gud är en stor syndare och lik med
de allra störste syndare, så kan man ändock icke genom egen
kraft gifva sig det som felar, nemligen det saknade andeliga
tros och kärleks lifvet, icke ens dess första begynnelse, som
är andelig ånger; Ja, man kan veta och med öfvertygelse
erkänna sin naturliga gudlöshet och kärlekslöshet, utan att ens
känna någon innerlig, andelig ånger häröfver.
1 Hdskr.: ofvan pag. 227, 228 sub 1. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
