Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - II. Om bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosén, om rönen 263
(såsom sina barn och tienstefolk) med ord och exempel wille föra
dem til Gud, såsom Abraham giorde (Gen. 18:19) och ju icke
såsom Pharao och ægyptiske fogdarne med så trägit lekameligit
arbete betunga de hungriga siälarna, at de ingen tid hafwa til
gudeliga öfningar (Exod. 5: 1, 17 et sequ. capp.).
§ 15. Men wisserligen är det en owärderlig Guds wälgärning,
at han än widare forthielper sådana siälar, som warit trogna i det
mindre. Dem kallar och förer han in på den inra christendoms
wägen til at öfwa den ouphörliga och stilla bönen, utan utwärtes
ansenlighet för menniskors ögon, blott i et tyst kärleks omgänge
med honom, som ser in och bor i det fördolda (1 Thess. 5: 17, Eph.
6: 18, i Reg. 8: 12).
§ 16. Förutan dessa Skrifftenes witnesbörder wil iag ock
anföra några ställen ur de gamlas skriffter. Augustinus1 enarrat (in
Ps. 37,2 item Epist. 121 ad Probum), talte, (seculo 5: to) sålunda:
»Apostelen säger icke förgäfwes: Beder utan återwändo. Ligge
wi då altid på knä eller stå wi altid med upräkta händer? På
sådant wis kunne3 wi icke bedja utan återwändo. Men det gifwes
en annor, innerlig, ouphörlig bön, nemligen en längtan. Wil du
icke uphöra med at bedja, så wänd icke åter med at begära,
längta och åstunda. Kärlekens brinnande begär är et hiärterop. Om
kärleken til Gud altjämt förblifwer, så ropar du ock altjämt.» Conf.
Exod. 23: 14, 15. Augustinus hade ock förnummit, at munnen
måste stundom tystna af för innerligit arbete skull, det Gud
före-hafwer i hiärtat. Orden anföras i Mad. Guions Discours Spirit.,
Tom. i, pag. 268, Disc. 37 således: »Silentium est oris otium propter
cordis negotium, ideo enim otiatur homo exteriör, ut liberius
nego-tietur interiör et ideo clauditur oris ostium, ut plenius impleatur
cordis officium.» D. ä. »denna tystnaden är en munnens hwila
för hiärtats arbete skul, ty därföre hålles den yttra menniskan ledig
från arbete, på det den inra menniskian må arbeta desto mer
obe-hindrad, pch fördenskul tilslutes munnens dörr, at hiärtat må desto
fullkomligare upfvlla sin gärning och skyldighet». Läs ock Johan
Arnds 2 bok, 20 cap. i hans wärk om En Sann Christendom.
§ 17. I dessa wåra saliga tider finnas ock siälar af samma sinne
och wäl så stor tillwäxt. Jag må til et slut anföra et rim, som en
salig Guds wän öfwersatt på swenska ur den ännu lefwande G.
1 Opera omnia, Edit. Migne, IV: 1, 404 o. II, 493.
3 V. kunde, öfriga kunne eller kunna.
a Vulgata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
