Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST 273
m. m. s. (Jer. 8: 5). Är icke detta at vanhedra1 den sanna
gudstjensten3
. § 10. Den sanna gudstiensten är ju en ädel och dyr sak, ty den
1:0 tilwärkas af Guds anda (1 Cor. 12: 3,11); 2:o den öfwas
egenteligen i wår anda (Joh. 4: 24); 3:0 den utgår af hiärtans grund Gudi
til behag (Col. 3: 23, Ebr. 12: 28; 1 Petr. 2: 5); 4:0 den hafwer Guds
frid, frögd och wälsignelse med sig (Rom. 14: 17, 18).
§ ii. Då däremot bemälte ( § 9) kyrkio-tienst, den de hålla för
gudstienst 1 :o tilwärkas af egen naturs krafft, samt satans
pådrifwan-de, som gärna ser, at syndamåttet genom Guds namns ohelgande
snart må upfyllas (Eph. 2: 2); 2:0. Den förrättas med kroppen,
munnen, tungan, hufwudet, minnet, inbildningen och
förnufftswärksamhe-ten (Marc. 7:6). 3:0. Den sker sällskapet och medborgarena til behag,
i et jordiskt och fåfängeligit sinne, som tracterar Gud med lösa
com-plimenter och ceremonier, såsom werldenes wane är, sammaledes
med swek och flärd at omgås med menniskior, hafwandes
sielf-kär-leken och egenheten för den käraste Guden och grund-reglan (Jac.
4: 3, 4; Gal. 1: 10, Jer. 18: 14, 15). 4:0. Denna kyrkio-tiensten, som
så firas, hafwer idel förbannelse med sig, förödandes alla gudeliga
bewekelser med sit förgifftande skrymteri, ther Gud stygges wid
(Jer. 23: 14, 15, cap. 6: 13, 15; Deut. 28: 47, 48; Luc. 12: 1).
§ 12. Slike nådelöse menniskior, skulle dock låta Herrans
namn och gudstienst oskiämd, om de än ingen nåd wille anamma
til des rätta helgande (Ezech. 20: 39).2 De giorde ock bättre emot
sina egna siälar, om de aldeles höllo sig ifrån kyrkorna och deras
wanliga kyrko-yrsla, ty tå kunde de til äfwentyrs blifwa nyktre
från deras oandeliga boleris win och skrymteris förtrollande
kraff-ter (Apoc. 17: 2, cap. 22: 15, Ps. 109: 7; 2 Tim. 2: 26).
§ 13. Widare är ock det kränka och föröda den sanna
gudstiensten,
b) när siälar icke3 allenast sielfwa intet gå ut ifrån den
falska kyrkiotiensten, utan ock med råd, förmaning,
menniskio-stad-gar och hotelser med andelig och lekamlig straff, förmenat androm
at lemna den torfftiga och hinderliga kyrkio-gången och at ewigt
ingå i Guds och Christi äkta tienst och tempel.
Det är förskräckeligit, at menniskior (som wäga för Gud mindre
än intet), i sin blindhet och tilwälda andeliga auctorité töras sättia
sin tröskel brede wid Guds tröskel, ja, sin stohl öfwer Guds stohl
i hans frigiorda barns samweten (Ezech. 43: 8; 2 Thess. 2: 4, Ps.
1 Alla utom V., som har vanära. 2 Ej i V. och N. 1980 1. 3 V. intet.
Kyrkohist. Årsskrift 1910. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
