- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
42

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lO

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

§ 25. Min älskelige läsare, æternitati pingo, wi stå för
ewighe-tens dör. Du må intet förtänka mig, at iag så skrifwer om öfwerhets
kyrko-lagar, stadgar och bud, ty ehwarest i landet siälar finnas,
som för samwets och gudstienst skull separerat sig ifrån de döda
steen- och trä-kyrkorna, där hörer man de werldsliga prästerna ropa
på brachium seculare, konungsliga kyrko-lagar och bönedags
pla-cat. Men käre, hwad är det för et procedere? Woro du i
Frankrike, så kunde prästerna där agera med dig samma tragedia.
»Såsom I nu welen, at menniskiorna skola giöra eder, så giörer ock I
dem sammalunda» (Luc. 6: 31). Dessutan, hwad sannskyllig ära eller
wanheder, samwetsfrid eller ock effterånger och oro hade konung
Darius däraf, at han öfwertaldes til at underskrifwa och exsequera
en konungslig befallning, et strängt påbud, at ingen skulle bedia
något i 30 dagar af någon Gud eller menniskio utan af konungenom
allena? Daniel ensam kom härigenom på profwet och i stor
lifs-wåda. Men konung Darius, ehuruwäl han i förstone med en falsk
ära flatterades af de afgudiska, måste han dock1 sedan bedröfwas och
oroas däröfwer och änteligen ärkänna, at Daniel, som rätt trodde
och utan återwändo tiente sinom Gudi, hade ej eller något giort
emot konungen, fastän han effter åklagarens ord (vid. Dan. 6: 13)
intet aktat konungens bud i detta målet. Sammalunda skulle wår
nådige konung och riksens högloflige ständer hos Gud och inför
hela liusens rike ingen heder, frid eller wälsignelse hafwa däraf, om
de stadfäste och exsequerade en sådan kyrko-ordning och sådana
religions stadgar, som kommo at kränka deras samweten eller
beherrska sådanas gudstienst, som likwäl af Gud fått den H. Anda och
lika dyrbara tro med Daniel (2 Petr. 1:1). Af detta slaget finnas
likwäl några här och där i riket, des ware Gud lofwad, som låtit sin
anda hwila i nordlanden och hafwer nu både eld och ugn (eller
beständigt hemwist) i Jerusalem (Es. 31: g).

§ 26. Fördenskull wil iag fortfara i min gudstienst och igenom
Jesu liielp än ytterligare bewisa, det ingen werldslig öfwerhet äger
fullmakt af Gud til at pålägga sinom undersåtarom (wid
le-kamligit straff och wite), at de på bönedagar, sön-och högtidsdagar
måste komma tilsammans i kyrkorna, at där effter föreskrifwit
wis och på2 utsatta stunder hålla gudstienst med de brukliga
predikningarnas åhörande.

a) Jag wil nu intet repetera, det werldsliga öfwerheten icke
hafwer Guds andas gåfwor och ord i sin disposition til at utdela dem

1 Ej i V.. S. och X. 1980 1. 2 Ej i L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free