Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST 281
Ar lekamelig hungers nöd en stor landsplåga, så är denna fast
jäm-merfullare, då utswultna siälar, som aldrig kunna mättas förutan
Guds sanna ords lifsbröd, nu likwäl afspisas med förgifftat
barkabröd och andelöst sqwaller, Se Ezech. 14: 13, Es. 32: 6, Arnos 8:
ii, 12; Mich. 3: 7; 2 Cor. 2: 17. Hwilken är nu, som kan uphielpa
landet ur sådan nöd? En werldslig arm, ehuru stark han är,
förmår icke at commendera fram et enda Guds ord ( § 20), utan här
gäller allenast et ödmiukt hiärta förutan swek eller en alfwarlig bön
til sädenes Herra. Elias war en menniskia, samma lidelser
underkastad som wi, han bad ena bön, och himmelen gaf regn och jorden
bar sin frukt (Jac. 5: 18, 17; Ps. 68: 12, 10).
§ 24. Werldslig öfwerhet wördar iag såsom en Guds förordning
och tienare i denna fördärfwade naturens rike, warande iag för
Herrans skull både konungenom och hans befallningsmän
underdånig i al loflig mål och ärende. Jag erkänner det för en nåd af
Herranom, at hans ande gifwit mig et sådant hiärta, som älskar
bröderna, fruktar Gud och ärar konungen, och detta icke för kötsliga
ordsaker utan för samwetet skull (Rom. 13, 1 Petr. 2). Men käre,
hwad ära wore det för konungen eller hwad båtnad för regeringen,
om iag emot Guds souveraina fruktan i mit samwete effter de
chal-dæers exempel föllo neder och tilbåde et gyllene beläte, så snart iag
hörde liudet af klockor och orgor? Dan. 3: 7, 8. Nu hafwer iag i
Guds liuse fåt skåda och anse den almenna kyrkiotiensten och de
werldslige prästernas oratoriske haranguer mycket enliga med det
gyllene belätet i Babels land, dels emedan Guds frie ande icke däri
får lefwa och regera, utan där finnas allenast döda idéer och
tänke-bilder, dels ock därföre at desse bilder och afmålade bröden
förgyllas med Skrifftenes bokstaf och under namn af Guds ord och
lifsbröd importera sinom sälj arom både silfwer och guld. Fördenskull
måga chaldæiska män länge nog anklaga mig, lika som föraktade
iag konungen därmed, at iag icke tilbeder deras gyllene beläte eller
antager deras kyrkiotienst och predikningar såsom min gudstienst
och Herrans ord till mig. Jag blifwer dock med Jesu hielp wid
Sadrachs, Mesachs och Abednegos tro och bekännelse (Dan. 3: 8—18)
och hoppas til Gud, at konungen antingen här i tiden eller på
domedagen skal få se, at de, som högre aktat Gud än menniskio-bud och
än1 deras egit lif, hafwa warit de ädlaste undersåtarne. Cfr. Dan.
3: 28. Herren föröke deras tro och antal, hela riket til wälsignelse !
1 L. och T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
