Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST
49
ligit mästerskap öfwer Christi barn hos dem regerar (i Petr. 5: 2, 3;
Math. 23: 8). Ty när crediten hos de förra adhærenterna (eller
secteriska åhörarena) faller, då sättes läraren bäst på profwet, om
han sökt sig eller Christum, om han warit herre eller tienare.
3:0. Prästerne få jämwäl tilfälle at eftersinna, huru usel deras
kyrkotienst warit, då de hwarken kunnat bedja eller predika i
den Helga Andas fria krafft och gåfwo, såsom det likwäl borde ske
(Matth. 10: 20, 21; i Petr. 4: 11, Eph. 6: 17—19), utan hafwa legat
bundne wid böcker, minneswärk och menniskiostadgar.
4:0. Om än någre ibland prästernas stora antal funnes, som i
sin fåwitskos tid giort sin ed men sedermera fått nåd til sann
sinnesförbättring, så är de fria Christi barns separation både prästerna
sielfwa et upmuntrande exempel til samma frihets effterföljande
såsom ock dem behielpelig at lösa deras åhörare ifrån
kyrko-skrymteriet.
f) Ty de som gå i kyrkorna kunna ock gagnas af de trognas
christeliga separation och deröfwer wid tilfälle aflagde
bekännelser. Somlige präster beklaga’t sielfwa (dock med olika alfware),
at deras åhörare år från år stadna wid sit Herre-Herre-ropande
och blott munteligit bedjande, utan alfwarlig hiärtans förbättring
(Matth. 7: 21). Rättsinnige Guds tienare, som öfwergifwit
kyrkogång, de klaga sammalunda med förböner hos Gud och
föreställningar hos menniskior. De önska, at folket ej wille blifwa så
lateliga på sin drägg qwa-rliggande under den falska inbildningen,
likasom wore det en gudstienst at löpa alla werldenes wäg til kyrkan,
(Luc. 13: 26, Jer. 2: 241, cap. 7: 4, 5), sittia där en stund i sin
commodité och afhöra en predikant (Ezech. 33: 31, Ps. 50: 8, 17,
22), merendels en sådan, som måst examineras i rhetorica, emot
Pauli lära (1 Cor. 2: 4, 13). Och när de sungit några psalmer
under spelande orgor och stundom upklingande instrument (Arnos
5: 21, 26), så är complimentet aflagt, opus operatum eller
dags-wärket bestält och gudstiensten uthe. Sådant förestälte iag ock
den tiden iag fick predika, emedan iag hölt ingen ting angelägnare
än föra folket från skrymteri och utwärtes ting til sanningen och et
innerligit godt wäsende. Men nu har iag fått bättre insikt, huru
denna wiktiga saken kan angripas och hugger säkrast til roten;
nemligen så länge det är en almennelig lag för alla undersåtarena,
at de måste effter gamla ordningen gå i kyrkan, och så länge
kyrkodagen och handboken, men icke Guds lifgifwand^ ande dirige-
1 L.
Kyrkohist. Årsskrift 1910. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
