Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
rar kyrko-tiensten eller lefwer och regerar i präster och åhörare,
så är ej at undra på, at Gud intet orkar lukta (eller hafwa behag)
i deras församlingar (ibid. v. 21). Är då icke wäl giordt, at man
i botn söker böta detta onda (§§ 9, 11), icke allena med ord utan
ock med gärning samt willighet at undergå det lidandet, som på
slik tro, bekännelse och lefwerne följa kunde?
g) Ändteligen sker ock med denna goda separation en rät
gudstienst därmed, at man hafwer ömhet för sin egen odödeliga
siäl, den Christus köpt och wil inreda til et heligt tempel för Guds
ewiga kärlek.
§ 36. Ty at iag til et slut må nämna något om den mångfaldiga
nytta, som gudälskande siälar hafwa däraf, at de i Herrans lydno
gå ut ifrån den förderfweliga kyrkotiensten, så wore det redan nog
för dem, at de
a)1 undfly synden och främmande synders gemenskap (Apoc.
18: 4). Til exempel de undgå det afguderiet, som werldenes folk af
menniskiofruktan och förblindelse begår, dels dermed, at det
soum-mitterar sit samwete under menniskio-makt och anseende (Apoc.
13: 4), dels ock därmed, at det förlitar sig på lögn (Jer. 7: 4), på en
utwärtes kyrkiotienst (§ 9), hållandes menniskiostadgar såsom
nödwändiga til gudstienst och salighet (Es. 29: 11—21). Så giör
intet Michaels stridsfolk och Lambsens jungfrur (Apoc. 12, item
cap. 14). De winlägga sig därom, at de öfwer al ting måga frukta
och älska Gud, sättiande all sin tro och lit til honom (Apoc. 15: 4),
och besinna jämwäl, at effter en liten surdeg kan försyra en stor
deg, så är det ännu farligare, at en liten söt deg skulle blanda sig
in i en så stor surdeg, som hela den skrymtaktiga och obotfärdiga
werldshopen är. Hwad är då wärdt at säija, det man bör gå i
kyrkan til at förena sig med församlingens böner? Hwad är det för
en försambling? Är det icke den allmenna werldshopen, som bär
afwog skiöld emot sin Herra, missbrukar och ohelgar hans namn?
Eller består kyrko-församblingen af de få utkallade och utkorade
och trogne? Apoc. 17: 14. Denominatio fiat a potiori.
Tusende getter, som kunde fått tu eller try får ibland sig, kan man icke
kalla en Christi fårahjord (Math. 25: 33). Imedlertid weta de,
som hafwa något Guds lif och känsla i sig, hwad besmittelse en
trogen siäl kan hafwa af förtroligt omgänge och
kyrkogemenskap, icke allena med de onda, utan ock med de halffromma;
ty åtlyda de^gärna Pauli förmaning i 2 Cor. 6: 14, 18; cap. 7: 1, i
1 Alla utom V. och N. 1980 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
