Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST 291
det de icke draga i främmande ok med de otrogna, utan gå ut ifrån
afgudarna och komma intet wid det orent är, hälst emedan Gud
sielf wil då wara deras fader, och de skola få wara hans söner och
döttrar och han utlofwat sig wilja wandra uti dem och bo uti dem,
såsom i sit helga tempel.
§ 37. Uti detta Guds lefwande tempel få de
b)1 dess friare avancera ur förhuset i det helga och ur det helga
in i det aldrahelgaste, lemnandes (såsom Herren sielf) den yttra
gården hedningomen at förtrampa. Apoc. 11: 2 (græk).
Alla de, som lifsens wäg bewandrat och framsteg däruppå
giordt hafwa, weta nogsamt, at sedan de kommit utur staden
För-derfwet, så hafwa de passerat igenom många trånga portar, smala
pass, warit stundom uppe på bergen och åter neder i dälden,
stundom rest wid källor och lustiga ängar men åter kommit at fara
öfwer sandiga fält och torra ödemarker; nemligen här går intet an
at alt jämt trampa på et ställe eller årligen löpa tilbaka til samma
mihlastolpen och wägwisaren, utan den som wil hem til Zion, han
låte bron tiena til öfwergång och wägwisaren til desto tryggare
fortgång. Så länge äpplet behof wer safft, tilwäxt och mognad,
så är stiälken grön och stark nog at bära det, men när frukten är
mogen, så förwisnar och förtorrkas stiälken. Sammalunda så länge
utwärtes öfningar med muntelig bön och sång samt andelig lärdoms
åhörande gifwer någon ren safft til näring och tillwäxt för en
botfärdig siäl, så må hon bruka dem, men när hon kallas til det, som
bättre är och närmare befordrar henne til mognad och
fullkomlighet, så bör hon lemna det sämre och ofullkomliga. En egennyttig
collega in classe ultima wore den, som wille ewigt qwarhålla sina
flitigasta disciplar nedre på sina bänkar och intet låta dem komma
högre upp i mognare händer. Sammalunda ock den, som wille i
sina sammankomster och pædagogiska öfningar fängsla och
inskränka siälar, som Jesus wille nu sielf mer uplära och öfwa. O, den
som fått höra Andans stilla susande och sakta wäder, han må intet
begära det wisors bullret och Sinai dundret, som skallar i kyrkorna
(1 Reg. 19: 12, Arnos 5: 23; 2 Cor. 3: 6, 14, 15).
§ 38. De, som således effter Jesu innerliga böijelse utgå och
fortgå ur tro i tro, hafwa ock för sina egna siälar den förmån, at de
c)2 komma i närmare förening med Guds äkta försambling, som är
i Christo både på jorden och i himlarna; ty emedan de öfwergifwa
1 Alla utom V., S. och N. 1980 1. 2 L., T. 269, N. 1980 c; N. 1980
1 saknar äfven paragrafbeteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
