- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
93

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER <?5

kallad, så är han ock försedder med den H. Andas inneboende
kraffter, nyfödelses och embets-rustning, så at han är willig,
förmögen och angelägen om at hålla sig tätt wid Guds rena och klara
ord i läro och lefwerne såsom Timotheus och Titus samt älskar
det så högt, at han helgeliga förkastar alla däremot stridande
symbola, confessiones och kyrko-ordningar.

En sådan af Gudi godkänd och kallad tienare i Andans embete,
wore wäl redebogen at låta sit lif för et af sina swagaste lamm.
Så aldeles behöfde han intet de i eden utsatte1 försäkringar. T.
ex. at han af sina åhörare intet mera fordra skall, än det, som honom
med rätta tilkommer och de effter kongelig förordning äro
plik-tige, och särdeles, at han de fattiga öfwer theras förmågo icke
stränga och beswära skall, mycket mindre någon för felaktighet
uti de tilbörliga rättigheters utgiörande ifrån des salighets medel
och kyrkones förmåner hindra och stänga. Se nya
kyrko-ord-ningen cap. 22, § 2. Här må man wäl minnas, at om man anser
en gäst för en Christen wän, ja, om man allenast håller honom
för en ärlig man, så behöfwer man intet lägga den lagen för honom:
Du skalt icke stiäla, du får intet wara en kyrko-tiuf etc.
Sammaledes, om biskopen rätteligen effterkommit sin ed (loc. cit. cap.
21, § 2) och pröfwat ordinandum dugelig til Andans embete, som
häldre låter lifwet än med några inkomsters tagande betungar
åhörarena (Act. 20: 24, 25; 2 Cor. 10: 10, 12), så behöfdes ingen
sådan försäkring, som ur prästa-eden anfördes. Ty den som är
kallad af Gud och af hans anda sättes i Andans embete, han fordrar
ingen fyrk af åhörarena, utan lefwer af trona och af evangelio
eller ock stundom af sina egna händers arbete, såsom Pauli exempel
utwisar, hwilket ock allom nu förehålles såsom fordom
prästomen i Epheso. Nya kyrko-ordningen cap. 22, § 2; Act. 20.

Så aldeles intet behöfwes denna eden för Guds och Christi
präster, hwilka aldrig kunna med processer utkräfwa något, än
mindre för sin bukfylla skull hindra någon siäl från salighetens
medel. Se widare om denna saken i min utförligare afhandling
om, lekameligit arbete §§ 34, 35, 36, som inlefwererades den 18
Apri-lis a. c. 1738.

§ 28. Men är ordinandus icke af Gud kallad och sänd, hwij
låter eller obligerar man honom då gå prästa-ed? Han är ju i sin
gudlösa natur tilförena mera benägen til at swärija än at bedia.
Jag är försäkrad derom, at som han före eden war kär åt werlden,

1 T. 269 w^satta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free