Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN IO()
hennes penningar, anseende, werldsliga myndighet m. m. ( § 12 seqq.),
så får han effter eden nycklarna i händer och obligeras i krafft
deraf at giöra sanningene motstånd och förfölja Guds fria barn, så
framt han blif wer så olyckelig, at han råkar ut för sådana i sit gäll.
Kunde nu min k. läsare wara opartisk och afhöra min
förklaring, så giorde han wäl. Goliath war i sin natur en
werlds-älskare såsom andre hedningar, dock mindre straffelig hos Gud
än desse werldsälskare, som här lefwa, (Matth. 11: 21—24; Luc.
12: 48). Men sedan han blef exercerad soldat, och öfwerklädd med
koppar-harnesket samt hade aflagt krigs-ed, at han wille bestrida
den sanna Gudens rätta tillbediare, hwilket han giorde i fåwitsko
(1 Tim. 1: 13), då wardt han mycket wärre, werldsligare,
högmo-digare, mäktigare och Israels barnom hätskare, än han i sin gamla
Adam tilförene warit hade (i Sam. 17: 5, 33, 43). När nu feijden
uppågick, at de philisteer församlade sina härar emot Israel til
strids, då wardt hans eld och ed upwäkt samt af sällskapet så
starkt uptänder, at han i förtröstan på sina egna kraffter, sin
konst och kötsliga wapn, giorde et project och fordran, at Guds
lifegne skulle blifwa de philisteers lifegne. Ja, David uttyder Goliaths
kötsliga upförande såsom en försmädelse emot lefwandes Guds
här och emot Gud sielfwan (1 Sam. 17: 36, 45). Application
heraf kan inhemtas ur § § 10, 11—15 seqq., ty de werldslige prästerne
äro ju i sin oförandrade natur äfwen såsom Goliath bortkomne
från Guds lif, utan gemenskap med Christi sinne och anda, fulle
af kärlek til denna syndiga werlden, blinde och oskickelige til at
se Guds rike, sanning, folk och rätta gudstienst. Och när de i
scholar1 och academier exerceras til at blifwa soldater i Religione
dominante och tilrustas med romersk, grækisk, judisk och
chal-deisk erudition, konster och bokwett samt tidigt och trägit iklädas
med oheligt nit (odio theologico) mot Guds utwalda släkt den
werlden icke känna kan (1 Petr. 2: 7, 8; Joh. 16: 2, 3), så blifwa de
ännu wärre, mer förmörkade och hårde, werldsligare, mer inbilske
om infaillibilité på sin sida, hätskare mot Guds innerliga och äkta
tienst och trogna tienste-hjon, hwilka icke kunna ses af werlden eller
erkännas för det de äro, nemliga Guds folk och Christi medarfwingar
i det förlofwade himmelska landet. Tänk nu, min uplyste läsare,
när sådana ulfwar fått sig en fåra-päls utanpå, hwad skada skola
de då icke giöra? Ja, än wärre, när de jämte orthodoxiens och
goda ordningars sken få tillgång til offensiva wapn, swärd och
1 T. 269 scholan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
