Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - J. Sjöholm. Ett bref från Carl Adolf Agardh till Carl Fredrik af Wingård i skolfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN IO()
uppställa och bestämdt uttrycka sina tankar. Detta anser jag
vara isynnerhet vigtigt. Ett hufvud, inom hvilket tankeförmågan
är väckt och ordnad, skattar jag högre än ett hufvud, användt
till Kunskaps-Magazin». Därpå jämför han denna öfning med
kroppsgymnastiken, för att till sist framställa en efter hans
förmenande afgörande fråga, nämligen den, om Agardh utan
klassiska studier hade kunnat skrifva ett anförande, »så redigt, så
klart, så rikt på originella idéer, så lefvande i deras
framställning, som detta, hvilket jag ej i alla delar gillar, men såsom
ett organiskt helt beundrar».
Något af denna beundran väckes kanske äfven af detta
bref. Med en verklig hänförelse häfdar han här en af de
grundsatser, som han i det nämnda anförandet framställer såsom
grundläggande för »den nya skolan» — den antager således
individualitetens bevarande som sin första grundsats, af hvilken
valfriheten af läroämnena följer såsom den andra. —
J. Sjöholm.
Högvördigste Herr Biskop
Commendeur af K. Nordstjerne-Orden.
Det war för mig oändligen angenämt att emottaga den
intressanta gåfvan af det estetiskt sköna talet vid invigningen af
Gymnasiehuset.1 Men det angenäma deruti hade så när
minskats derigenom, att Herr Biskoppen i sitt bref påminde mig, att
wi tänkte olika i de ämnen, som så nära röra föremålet för
sjelfva talet, ty en påminnelse derom måste hos mig wäcka en
förebråelse af en ensidighet, som jag ej gerna wille anses
skyldig till, och ett erkännande deraf skulle innebära en
presump-tion, som jag ej i sjelfwa werket äger. Men lyckligtwis är
sjelfva talet en slags wederläggning af denna olikhet uti wåra
åsigter, då jag i sanning icke wet någon bättre grund att lägga
för mina egna åsigter än just inledningen i ofvannämda tal, der
underwisningsläran tecknas icke som stationaire, utan
»fortgående med tiden och erfarenheten», »eröfrande af en ständigt
stigande odling» och »endast uplefvvande ur det organiskt hela
af själens alla krafter». Denna teckning af skolan såsom det
härligaste fältet af frihetens werld, detta förakt för de yttre
1 Tal vid Gvmnasie- och Skolhusets Invigning i Götheborg 1826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
