Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ig8
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 187
vida bättre och tecknar honom riktigare än den kalle
kulturhistorikern. För den historiska behandlingen af ett sådant ämne
som den franske reformatorn är — säger också förfin med rätta
— den uppfattningen »mindre gynsam», att »religionen grundar
sig blott på en psykologisk illusion». Men på samma gång
inser förf:n, att det är svårt för vår tids människor i
allmänhet, att »rätt sätta oss in i det helgjutna åskådningssätt och
känslolif, som alltigenom behärskade det sextonde
århundradets religiösa banbrytare och samlade så godt som alla deras
andra intressen i det enda nödvändigas tjänst.» Vi kunna ej
neka oss nöjet att anföra några i nu antydda riktningar utförda
tankar, som möta hos vår förf:e: »Religionen är förvisso en makt
och i grund och botten den bestämmande makten äfven i
nutidens kultur, men världen med dess mångfaldigt stegrade
uppgifter, uppfinningar och upptäckter synes oss så mycket rikare
och mer påträngande än fordomdags, att det enskilda religiösa
medvetandets herravälde öfver all denna fängslande rikedom för
oss framstår såsom någonting öfvermänskligt, för många rentaf
såsom någonting onaturligt. När vi i det förflutnas häfder möta
människolif, som präglas af ett sådant herravälde, då tycka vi
oss gärna stå inför historiska gåtor, som tarfva en lösning enligt
nu gängse kategorier, eller också, om personligheten i sin lära
och sitt lefverne mindre tilltalar våra sympatier, äro vi snart
färdiga med några slagord om fanatism eller patologiska
egenheter.
Men därmed stänga vi i själfva verket vägen för oss till
att något så när begripa och uppskatta dylika personligheter
och deras gärningar på godt och ondt. Vi måste börja med
att taga dem sådana de äro enligt källornas uppenbara
vittnesbörd. Ingen kritisk analys kan komma ifrån, att Calvin, liksom
hans samtida Luther och Ignatius Loyola, var en man, hvars
hela själ efter hans ungdoms omvändelse genomträngdes af
religionens kraft, att för honom allting annat var djupt
under-ordnadt och ägde något värde blott för den religiösa uppgift,
hvartill han kände sig kallad. Visserligen var hans
religionsuppfattning betingad och begränsad af hans personliga gåfvor
och studier, af tidens allmänna kulturförutsättningar och
omskiften, af hans särskilda arbetsåligganden och
lefnadsomständigheter. Hans mänskliga brister och svagheter kunna i mycket
ej fördöljas, vare sig de af honom själf kändes såsom sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
