Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
/<?9
pröfvas med ledning af de skrifna källornas säkra vittnesbörd
— vi mena naturligtvis Adam och framför allt Rimbert. —
Såsom en gärd ägnad minnet åt den så tidigt hädankallade
forskaren må till sist meddelas några af griftetalarens ord vid
docenten K. Stjernas gripande likbegängelse i Uppsala
domkyrka den 20 nov. 1909: »Djup är smärtan och saknaden vid
docenten Knut Stjernas bår. Tung faller sorgen och vida går
den. Icke blott de närmaste anhöriga, utan vänner,
forskningskamrater, universitetskolleger alla, alla sörja nu honom
uppriktigt, djupt, innerligt. Vi veta ju, att ingen människa är
oersättlig, men vid denna bår fråga vi oss: är dock icke han i
viss mån detta? Eller hvem skall nu här i Uppsala upptaga
hans fallna mantel? Hvem skall med denna rika andliga
utrustning, detta djupa intresse, denna stilla, men glödande
entusiasm och orubbliga ihärdighet tjäna den vetenskap, hvars
börne idkare han var?
Efter en hård ungdomskamp hade docenten Stjerna nu
nått en sådan ställning, att han ostördt kunde ägna sig åt sina
djupgående undersökningar. Han hade glädjen att kring sig
här vid akademien se samlad en skara hängifna lärjungar, som
ifrigt samarbetade med honom för att samla bidrag till
kunskapen om Sveriges förhistoriska tid. Hvad han varit för
universitetets museum för nordiska fornsaker eller såsom
sekreterare i Upplands fornminnesförening och redaktör för dess
tidskrift eller såsom sekreterare och ledande kraft i den
kulturhistoriska föreningen Urd — allt detta är för väl kändt för att
här behöfva mer än antydas. -— Man må hafva intagit hvilken
ståndpunkt som helst i frågan om gräfningarna på
Studentholmen, om ett måste alla i denna fråga initierade enas: att den
skicklighet och målmedvetna energi, vår hänsofne vän i denna
sak utvecklade, var värd vår djupa respekt för att icke säga
beundran.
Och hur beundrade vi honom icke, då vi hörde honom på
sitt lugna, flärdlösa och dock imponerande sätt föredraga sina
djärfva, originella uppslag. Det låg ju något hardt när
bestickande i hans förmåga att ordna och kombinera de lösa länkarne
af förut förbisedda eller gamla kända fakta till en kedja af
— såsom det föreföll — hållfast bärkraft. Hans sista föredrag
i Urd gällde Lund och Birka — de båda brännpunkterna i
Sveriges äldsta kända kulturelips. Låg det ej något nära nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
