Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
/<?9
med konfessionellt blandad befolkning och emedan vi, oafsedt
nämnda faktum, hålla religionen, äfven den katolska, för en
allvarlig och hög sak. Därför är det oss inte likgiltigt utan
berör oss lifligt, hur prästen på Petri stol tänker, emedan hans
röst ännu är tongifvande för så många af våra bröder. I
sanning, styrkan och omfånget i den rörelse, som encyklikan
väckt, borde trots all obehaglighet vara värdefullare för
makt-hafvarna i Rom än de romanskes tystnad; ty denna tystnad
utfärdar kurians dödsattest, men harmen på andra hållet visar, att
man inte betviflar dess lif och betydelse.
Motrörelsen måste komma, är inte konstladt åstadkommen
och har knappt på något håll öfverskridit de gränser, som
anledningen angifvit. Den måste komma, emedan i våra dagar
vissa grunddrag i kännedomen om reformationstiden stå fast
och blifvit gemensam egendom. Man kan erkänna dem och
alltfort vara antingen protestant eller också katolik. Det är
här fråga om något gemensamt, som inte får antastas, som
öfvergått i vårt vetande och vår bildning med bergfasthet. Detta
gemensamma försvara vi och en god del af de tyska
katolikerna med oss; det ha de vördnadsfullt men tydligt nog gifvit
till känna.
I kurian vet man ingenting om detta framsteg, och därför
talar man där alltfort de gångna århundradenas absoluta och
sårande språk. Visserligen kommer den en gång att ändra
detta språk, liksom den afskaffat nattvardsbullans föreläsande
på skärtorsdagen och slutligen erkänt det kopernikanska
systemet o. s. v. Men den kommer alltid för sent, alltid först då,
när tidens visare för längesedan står på en annan punkt och
det en gång nya blifvit en trivialitet och de gångna
århundradenas språk öfverhufvud taget inte längre begrips. Men så
länge framsteget och det nya har den friska kunskapens drag,
söker kurian dödligt såra det, och så länge en fanatisk kaplan
talar medeltidens otyglade språk, talar hon det också. Däremot
reser sig inte den evangeliska kyrkan — hon kan lugnt åse
det — men väl tidens ande: denna historiebetraktelse, denna
ton passar inte mer i vår epok. Hafva de tyska biskoparna
och de evangeliska kyrkornas ledare samt de vetenskapliga
teologerna i ömse läger med få undantag vant sig af med dem
och skatta vi detta tillstånd som en stor förmån, så får påfven
inte sätta den besittning i fara, hvarpå den konfessionella friden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
