Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Giuseppe Prezzolini. Il catolicismo rosso, Napoli Ricciardi 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
3J5
och det religiösa dogmat. Prezzolini behandlar först n:o 1 :
Comc si crede, och utvecklar här närmare Newmans lära om
samtycket, hans faktiska närmande till fideismen och häfdande
af samvetets rätt (»det finnes ingen sann lydnad, där den ej är
frivillig») och hans revolutionära betonande af den troende som
katolicismens sanna medelpunkt (»kyrkan är gjord för den
troende och icke denne för kyrkan»), hvarur nykatolikerna nu
hämta sin fordran, att man skall vara katolik af öfvertygelse,
ej på befallning (jfr äfven den berömde franske katolske
historikern P. imbart de la Tour’s intressanta arbete: »Des
con-ditions d’une renaissance religieuse et sociale en France» 1907).
Man skall först lyda sitt samvete, därefter påfven. Vidare tecknar
P. den modernistiska apologetiken och krafvet på, att den unga
prästen känner till bibelkritik etc., om han skall polemisera
däremot; hurusom basis för den nya apologetiken lades af Blondel
från 1893 och utbyggdes af LaberthonniÈRE och »la
philo-sophie de 1’action»: man kan icke öfverlämna sin religion åt
prästen, biktfadern och mässan, utan man måste genom
individuellt arbete nå personlig afgörelse; och man måste erkänna,
att Gud är immanent och verksam ej blott i katolska kyrkan
utan i hela mänskligheten (Tyrrell).
Prezzolini öfvergår så till Cosa si crede, hvad man tror,
dogmat. Kampen om dogmat är den viktigaste, emedan den
i sig innefattar nästan alla modernismens motiv; den är ock
full af vidtgående konsekvenser för framtidens katolicism. Det
var Le Roy’s »Dogme et Critique», som här slog igenom ock
blef modernismens program. Hans tes var enkel och framställd
med stor klarhet: teoretiskt är dogmen väsentligen negativ,
betyder ett uteslutande och fördömande af vissa irrläror mera än
en positiv sanning; men dogmat är icke blott teoretiskt, det har
framför allt en praktisk mening, vill vara en formulerad regel
för praktiskt kristet lif; därför är bifall till dogmat en akt af
frihet, ej en intellektets underkastelse. Men därför kan ock
dogmat hafva en utveckling, en historia. Dogmhistoria, det
blef modernisternas för katolska kyrkan skandalösaste lära. Huru
hänsynslöst långt modernismen här kunnat gå, visar P. genom
att anföra en mycket märkvärdig anonym skrift »Lettres
Romaines» 1904, sannolikt af baron von Hygel. Och äfven
häruti hafva nykatolikerna kunnat gömma sig bakom Newmans
auktoritet; år 1845 utgaf denne sin »Kristna lärans utveckling»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
