Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Giuseppe Prezzolini. Il catolicismo rosso, Napoli Ricciardi 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.34
LITTER ATURÖFVERSIKTER
(hvilken bok öfverlämnar åt modernisterna deras vapen mot
protestantismen). Det är i detta sammanhang, som P. beskyller
protestantismen för att icke medgifva historisk utveckling; mot
Har-nacks »Wesen des Christentums» sätter han som vida högre
stående Loisys »Evangile et l’église». Men P. är kritisk äfven
mot Newman-Loisys historiebetraktelse och deras därpå byggda
apologi mot protestantismen; han citerar gillande A. sabatier
i »Les religions de l’autorité et la religion de 1’esprit»: »Det
finnes blott ett medel att rädda den katolska lärans karaktär
af ofelbar. Man måste gudomliggöra kyrkan själf, så att alla
hennes verk och produkter blifva gudomliga. För den skull
kanoniserar man hennes hela historia och gör alla hennes moment
öfvernaturliga» (s. 168). — Modernisternas föreställning är
naturligen full af tankar på den nuvarande katolicismens
framåtskridande till nya former; starkast uttrycker sig Tyrrell i »A
much abused Letter»: »Ar Guds arm vorden för kort att än en
gång forma Abrahams ben af lera? Kunde ej katolicismen
tänkas dö som judendomen för att slutligen åter uppstå i en
högre och friare form?» Men när det gäller att säga, i hvilken
riktning modernisterna önska dessa nya formers utbildning, då
röra de sig blott med oklara bilder. Tydligast gör sig deras
reformkraf fattbart i fråga om undervisningen; ett högre bildadt
klerus är deras hjärtat närmast liggande ideal. Modernismen
är framför allt en hufvudets, intellektets kris. Där finnes ock
en social och en rent inre mystiskt-etisk riktning; men den
starkaste är den, som vädjar till förståndet och vetenskapen;
därnäst kommer den sociala. Teologiens förbättring och den
därför nödvändiga vetenskapliga friheten är det samlande
programmet. Prezzolini anför s. 173 — 181 en rad utdrag ur en
anonym skrift »Mes difficultés de catholique romain» från 1906,
hvilken väl kan betecknas som en Summa modernorum. Där
angripas bl. a. den romerska synd- och nådeläran, bikten,
sakramentsläran, prästadömet, olikheter etc.; dess satser gifva
anledning att beteckna skriften och därmed hela
modernistprogrammet som innerst genomsyradt af »protestantisk
rationalism. » Modernismens skillnad från protestantismen framträder
kanske tydligast i dess värdering af den yttre kulten, ehuruväl
den här enligt P. befinner sig i en olöslig motsägelse, som blott
i Amerika synes kunna till viss grad utjämnas. Mässan måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
