Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Giuseppe Prezzolini. Il catolicismo rosso, Napoli Ricciardi 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
3J5
katolska kyrkan skall uppgifva sin militära författning och
antaga en ny, däri individen kommer till sin rätt. Tyrrell är med
sitt medvetna motstånd mot sina andliga öfverordnade och sin
lydnad mot den andliga kyrkan ett exempel för den kommande
katolicismen. — Därmed slutar de katolska reformvännernas
program. Och Prezzolini bedömer det så (s. 280): »Confesso
perö che non riesco a capire come un tale ragionamento non
sia puro Protestantismo, e non vedo in che differisca dalla
resi-stenza di Lutero che puré credeva a una Chiesa spirituale
superiore agli ordini dei superiori, la quale avrebbe raccolto il
suffragio del futuro» (jag bekänner, att jag icke förstår, hvarför
en sådan ståndpunkt icke är ren protestantism; och jag inser
icke, hvaruti den skiljer sig från Luthers motstånd, han som ju
också trodde på en andlig kyrka, som stod öfver sina högst
uppsatta representanters förordningar och som skulle vara hjälpen
för framtiden).
Författaren tillägger ett kortare 4:e kapitel: Ncl campo dci
cattolici rossi, och en sammanfattning: Cristianesimo c
Cattoli-cisvio, däri han ytterligare på ett delvis mycket inträngande
sätt upptar frågan om, hvad katolicismen och kristendomen till
sitt väsen äro, och hvari han kommer med påståendet, att den
demokratiska lekmannastaten håller på att öfvertaga alla den
katolska kyrkans bestående värden; den är den verklige nya
katolicismen. Kampen mellan traditionalister och modernister
är därför i verkligheten en kamp med förrostade vapen, en
kamp inom en sekt, som är i utdöende. Katolska kyrkan har
ej mera något stort positivt arbete att göra, blott en del
sjukvård och undervisning. Då förstå vi ock ett grunddrag i den
kris, som nu skakar den romerska katolicismen. Kyrkan är
aristokratisk, består egentligen af klerus; men de unga prästerna
ha ingen härlig, stor, framtidsrik uppgift, intet verkligt arbete,
och så växer i deras inre missnöjet och slutligen hatet. Den
katolska krisen är från en sida sedd intet annat än »/a crisi
dozio di un aristocrazia disoccupata» (hatets kris inom en
sysslolös aristokrati). Detta onda, som är sammansatt af arbetslöshet
och hat, slår ut på olika vis såsom mystik, kritik, underdånighet
— alla tre de medel, med hvilka modernisterna kämpa, men
som intet värde hafva. Folket begär ej af prästerna en
trovärdigare mytologi och mera autentiska helgonbilder: folket
fordrar af prästkasten social nytta — då är det beredt att tro
Kyrkohist. Årsskrift 1910. /(,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
