Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Giuseppe Prezzolini. Il catolicismo rosso, Napoli Ricciardi 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2‡0
J.ITTERATURÖFVKRSIKTER
är lika fetischistiskt som sin hjord, och dess ekonomiska
existensmöjlighet skulle upphöra, om sakramenten ej längre betaltes
(s. 244 f.). Prezzolinis slutomdöme efter hans utförliga
undersökning af bibelkritik och katolicism blir den, att den kritiska
strömningen inom modernismen jagar efter ett absurdt ideal;
den vill nå fram till anden genom att blott syssla med
bokstafven. Ty de katolska traditionalisterna beteckna enligt P.
med rätta bibelkritiken som en bokstafsströmning; de yttringar
af antiintellektualism, som där framkomma, äro blott en afart
af intellektualismen. Från sina böcker, från sin lärdom blicka
bildningsmodernisterna med förakt på kardinalen eller den
enfaldige landtplrästen. I stolt själfkänsla arbeta de på att döda
det mystiska lifvets sista brodd, under det att de äro uppfyllda
af föreställningen om att gifva katolicismen dess sundhet åter.
Katolicismen kan måhända i framtiden af politik antaga några
af kritikens slutsatser, men den kan aldrig upptaga dess
forskningsmetod, hvilken slår ned allt, som ej består inför den
historiska forskningen. — Och det ironiska är härvid, att ortodoxerna
visa samma beroende af bokstafven som modernisterna, blott i
annan mening; de ena bero af tridentinerkonciliets bibel, de
andre af de tyska pofessorernas Babel-Bibel-entusiasm. Den
gamla och den nya bokstafstrons män kunde godt räcka
hvarandra händerna; utanför dem alla går andens väg.
Kapitel III, Le riforme dcll autorità, uppvisar det för
modernisterna olösliga problem, som möter dem i det stora hindret:
auktoriteten. Här behandlar Prezzolini amerikanismen, den
politiska lydnaden, frågan om kyrkans politiska tvångsmakt (där
modernisterna påyrka principiell tolerans äfven mot kättare),
index och dess konsekvenser, Pius IX:s syllabus och
ofelbarhetsdogmen. I den sistnämnda ligger modernisternas största krux;
P. gisslar konsekvenserna af deras ställning till ofelbarheten,
deras däraf framkallade förkärlek för anonymitet, deras sökta
omtolkningar af fakta, spetsfundiga uppdelningar (kritik och
kriticism, tradition och traditionalism etc.), och slingrande
underkastelser, allt detta ej följder af någon moralisk svaghet utan
af en ohållbar ståndpunkt. Så har ock det sista målet för »i
cattolici rossi» blifvit att skapa en konstitutionell påfve, att
få det jesuitiskt-aristokratiska påfvebegreppet utbytt mot ett
lek-mannademokratiskt. Lekmännen skola återfå sin plats i kyrkan,
prästerna skola icke mera vara kyrkans herrar utan dess tjänare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
