Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Karl Holl. Modernismus, Religionsgeschichtliche Volksbücher, Mohr 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.34
LITTER ATURÖFVERSIKTER
Hecker, Manning och framför allt Newman förråda äfven som
katoliker tydligen sin protestantiska förtid, främst i betonandet
af samvetets högsta rätt, till och med gent emot påfvens
befallningar. Och detsamma gäller i fullt mått Tyrrell. Han är
enligt Holl modernismens ädlaste gestalt, särskildt sympatisk
för en protestant därför att hos honom de religiösa motiven äro
renast och starkast; i katolicismen drager han öfverallt ut det
sunda evangeliska (Denna Holls värdering af Tyrrells
protestantiska grundton synes mig fullt riktig). Det går ett manligt,
mot all sentimentalitet afvogt drag genom hans kristendom. Hos
honom kommer därtill språkets underbart enkla skönhet; däri
är han en mästare i sin tid. Han är en konservativ natur, som
förstår att anderikt försvara katolska kyrkan och hennes
institutioner, t. o. m. rosenkransen; men öfverallt upplöser han det
kyrkligt materiella i bilder, symboler; hvad han tar fram är
hvad han själf upplefvat som lefvande religion. Liksom i Loisy
modernismen nått sin vetenskapliga höjdpunkt, så har den nått
sin religiösa kulmen i Tyrrell. — Holl finner nu ock, att på
modernismens höjdpunkt det blir klart, att dess många olika
riktningar och idéer öfverallt samstämma (huru olika dömer ej
Prezzolini!); det innerst drifvande är öfverallt behofvet att bilda
sig en personlig öfvertygelse om sin religion, känslan af att
religionen har sitt egentliga säte i det personliga lifvet. Mot
protestantismen söker inan då afgränsa sig genom det vanliga
katolska (ofvan hos Prezzolini refererade) resonnemanget om
protestantismen som det religiösa stillaståendet, bundenheten vid
den döde Kristus, katolicismen däremot som utvecklingen,
byggandet på den lefvande Kristus. Modernisterna känna sig som
reformkräfvande men äkta katoliker.
Så dömde ej den officiella kyrkan. Pius X, hos hvilken
modernisterna på grund af hans personliga fromhet och starka
sedliga nitälskan trodde sig kunna finna bästa förståelsen, blef
deras hänsynslösaste fiende. Och Holl gifver i det hela Pius X
rätt såväl i hans teckning af modernismen i den omskrifna
en-cyklikan »Pascendi» som, från äkta katolsk ståndpunkt sedt, i
hans fördömande af och kraftåtgärder mot rörelsen. Om man
tar i betraktande den i sakens natur liggande svårigheten att
karakterisera en så oscillerande företeelse, så måste man gifva
de påfliga teologerna vittnesbördet, att de ej illa lärt sin uppgift.
De hafva fullkomligt riktigt förstått hufvudpunkten, att moder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
