Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - I. Rome et L’Italie, 1904, 3:e uppl. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
LITTERATUR ÖFVERSIKTF.R
bibliotek. Det är i verkligheten ett enligt vanlig skolastisk
metod skrifvet arbete, skäligen tråkigt, gifvande uttryck åt den
kristna pessimismen; vi finna däri intet, som tyder på det stora
geniet. Samtiden var emellertid förtjust, och arbetet
medverkade till Lothars avancement.
Samma dag som Coelestin III dog, den 8 jan. 1198, valdes
märkeligt nog Lothar, den yngste af kardinalerna, till påfve.
Han tog namnet Innocentius III. Luchaire ger här en utförlig och
fängslande skildring af alla händelserna i samband med detta val,
ceremonierna och processionerna, Lothars presbytervigning och
biskopsvigning, hans penningutdelningar, kyrkornas utseende etc.
Redan i den officiella kungörelsen, affattad med officiell
ödmjukhet, framskymtade hans uppfattning af påfvedömets absoluta
öfverhöghet; han är på en gång påfve och kejsare, äger både
den andliga och världsliga makten öfver kristenheten; han utöfvar
mest den förra, som är högre, men besitter äfven fullheten af
den senare. Redan i ett bref af 1198 kom han ock med sin
användning af den berömda bilden om solen och månen. Här
är den röda tråden i hela Innocentius’ pontifikat; den
motsvaras psykologiskt af ett oerhördt behof af aktivitet. Drifkraften
var hans religiösa nit. Han kände det tomt att i politiken nödgas
mest syssla med världsliga saker och beklagade sig jämt
däröfver, gifvande skulden åt människors ondska, fast det var en
konsekvens af hans teori. Hans längtan efter och ifver för ett
fromt lif var ingen fras; det var ett direktiv för lians aldrig en
dag slappnande handlingskraft. Typiskt är, att han redan dagen
efter sin kröning var i fullt arbete med sina första två stora
företag: att eröfra Rom från folket, och att befria Italien från
tyskarna.
Innocentius betraktade sig som kejsare äfven öfver Italien.
Situationen efter Henrik VI:s död var ock gynnsam för hans
sträfvan. Under kejsar Henrik hade påfvedömet varit närmare
sin totala ruin än någonsin förut. Henrik hade lyckats, där
alla företrädarna misslyckats; han hade lagt nästan hela Italien
under tyska kejsardömets spira och bedref med konsekvens om
ock med grymhet germaniseringsverket i Italien. Den förtidiga
döden 1197 ändrade allt. Innocentius kunde anknyta sig till
ett våldsamt främlingshat; han blef försvararen af det italienska
oberoendet gent emot tyske kejsaren. Men här är en sak att
observera. I Italien fanns ännu ej det nationella italienska med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
