Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - IV. La question d’orient, 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
293
som riddarna Egypten, lösas så, att han var indifferent häri,
blott tåget blef af). Kommo så de världsbekanta händelserna,
när korsfararna samlades i Venedig, huru dogen dandolo
skaffade Venedig ledningen, och korståget slutligen 1202 började
med en akt af uppenbar olydnad mot påfven, då hären drog
öfver till Dalmatien för att angripa kristna. Den samlade
kristenhetens stora religiösa manifestation gled ur påfvens händer;
korståget »se laicisait», och påfven måste bannlysa det. Luchaire
anser det omöjligt att slutgiltigt lösa frågan, om ledarna i
förväg beslutat sin plan under förhandlingar med påfvens fiende
Filip i Tyskland, och om Venedig genom hemligt fördrag med
Egyptens sultan, mot hvilken tåget sannolikast skulle riktas,
förbundit sig att dirigera det åt annat håll. Så helt slumpens
verk var väl ej den märkliga omkastningen vid Zara, då den
grekiske prinsen kom för att anropa korshären om hjälp för
sina tronanspråk i Konstantinopel, och hären dirigerades dit.
Här behöfva vi ej referera korstågets välbekanta färd från
Zara till Konstantinopel och stadens eröfring. Intressant är att
se, huru Innocentius’ opposition mot tåget småningom blef allt
lamare, och huru hans veton slutligen blott blifva formella; äfven
Venedig fick absolution. Han ställdes inför ett oerhördt faktum;
schismen inom kristenheten var slut, det grekiska kejsardömet
var vordet latinskt, den ortodoxa religionen hade fått vika för
den romerska, påfvens maktområde tedde sig väldigt utvidgadt,
och, hvad Innocentius kanske för tillfället skattade högst, nu
stod vägen fri att organisera ett hela kristenhetens korståg mot
de otrogna och befria Jerusalem. Han trädde ock i liflig
förbindelse med det nya latinska kejsardömet och dess män, med
hertigarna af Athén, zaren af Bulgarien etc. Det är en af
Luchaire ingående tecknad diplomati af häpnadsväckande omfång,
som I. nu skötte, och som ledde till allmän underkastelse under
påfvedömets makt. Särskildt gick hans politik ut på att ej
låta det nya kejsardömet blifva själfständigt utan från början
vänja sig att stå under påfvedömets lydnad; patriarken i
Konstantinopel måste i Rom taga vigning och pallium. Eljest sökte
I. med klokhet öfverbygga motsatsen mellan bägge kyrkorna;
väl vetande, att här intet kunde vinnas med våld, förföljde han
ej de ortodoxa utan anbefallde alltid tolerans, anordnade fria
diskussioner, lät de grekiska biskoparna vara kvar i sina
ämbeten, o. s. v. Ingenting hjälpte. Det 4:e korståget blef i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
