Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - IV. La question d’orient, 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 I-ITTER ATURÖFVERS1KTER
Siciliens noumenner, voro farliga för Kyrkostaten att anlita.
Här inträdde emellertid för I. en väsentligt gynnsammare
situation än för företrädarna genom inbördeskriget, som förlamade
Tyskland; han kunde så handla med mera frihet och fasthet.
För att förstå framgången af 4:e korståget måste man ock
ihågkomma, huru genomsyradt byzantinska riket var af latinare,
mest handelsmän, liksom ock å andra sidan huru grekerna nästan
helt orientaliserat t. ex. Venedig med sin kultur, ända till dräkter,
eunucker, duk öfver kvinnornas ansikte, kyrkobyggnader och
konst m. m„ allt detta under det att hatet mellan de båda
religionerna ständigt tillväxt.
Följer så en lång teckning af Innocentius’ kloka
förhandlingar med kejsaren och hans patriark i Konstantinopel, så
mycket svårare som påfven samtidigt planerade en allians med
byzantinska rikets mest blodiga fiende, det åter själfständiga
Bulgarriket; 1202 upphörde ock den bulgarisk-valaquiska kyrkan
att vara grekisk för att till en tid blifva latinsk och romersk.
Faran från en i västern agiterande tronpretendent dref
emellertid Alexis III att kasta sig i påfvens armar, 1202. Så hade
I. ledningen af Syriens latinska furstar, Asiens med de kristna
förbundna kungar, Byzans’ kejsare och patriark; nu gällde det
att vinna occidentens baroner. — I det 4:e korståget
medverkade samma orsaker som i de tre föregående: nödvändigheten
att återvinna de heliga platserna; tron, behofvet efter penitens,
hoppet om paradiset, äfventyrslystnaden, resekärleken,
krigsdriften, sträfvan efter vinning. Men rörelsen 1202—1204 hade
en särskild karaktär; de profana stämningarna och de materiella
intressena fingo där uppenbarligen mera plats. Hos massan
fanns ännu något af den religiösa entusiasmen, men hos ledarna
är det världsliga intresset redan förhärskande. Hvad som på
Peter eremitens tid varit omöjligt, skedde nu: man frågade sig
i Europa, om det myckna guld, som samlades in, verkligen
användes för korståget.
Påfven föredrog Venedig framför det mot påfven alltid
fientliga Pisa, de enda makter som kunde sjöledes frakta
korshären till orienten. Redan 1201 slöts det genom Marcokyrkans
fresker glorifierade föredraget med Venedig, däri frågan om
korstågets riktning lämnades öppen; påfven godkände detta (gent
emot den påfliga historietraditionen; enligt Luchaire skall den
omstridda frågan, om han som menige man åsyftade Syrien eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
