Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - V. Les royantés vassales du Saint-Siège, 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
I. ITTER ATURÖFVERSIKTER
på sitt håll blifvit skilda genom den påfliga lagens stränghet
och ville nu ej ånyo foga sig. En våldsam kris utbröt, som
räckte i 6 år, och där interdiktet ännu visade sin makt öfver
det offentliga och privata lifvet. Slutet blef, att drottningen
frivilligt lämnade sin gemål, hvarpå I. faktiskt efter sin vilja
af-och tillsatte dynastier och etablerade fullt påfligt herravälde i
Spanien, då samtidigt äfven kungen af Kastilien i en konflikt fick
foga sig. Triumfen var störst, när Innocentius kunde förena
alla rikena till det stora korståg mot morerna, som resulterade
i slaget vid Los Navas de Tolosa 16 juli 1212. Rapporterna
om slaget sändes till I., som själf uppläste dem för Roms
befolkning. Till och med en nationalförsamling, som 1216 hölls i
Spanien, insände sina akter att godkännas af I. Idealet för
påfven var Aragonien och Pedro II, en af hjältarna från Tolosa;
han ställde sig och sitt land frivilligt under påflig ledning, reste
själf till Rom för att låta kröna sig af påfven och svor därvid,
att han och hans efterträdare alltid skulle förblifva trogna
vasaller! Detta var i medeltidens ögon ej en förödmjukelse utan
ett privilegium, som skaffade landet romerska kyrkans skydd
(så tolkar Luchaire saken under polemik mot den berömde
spanske moderne historieskrifvaren Altamira m. fl.). Innerst
rörde sig visserligen redan i Spanien som annorstädes
uppfattningen, att kungen var till för att häfda landets oberoende; men
I. hade ännu ej ondt häraf. Efter Pedro II:s död 1213 styrde
han hela landet åt den minderårige sonen. Här hade
påfve-dömet nått sitt politiska ideal!
Innocentius III:s politik gent emot Ungarn var att använda
det i spelet om Tyskland och som stöd för korståget. Här
mötte han ock ett land och rike, som »par exellens» var
kyrkligt och påfligt. Men äfven här framträdde samma fenomen
som annorstädes. Den magyariska nationaliteten började bilda
sig (den första kända mag. texten är från Innocentius III:s tid),
med behof att lösgöra sig från kyrkans öfvervälde. Här funnos
inga städer med borgerskap; adeln uppbar
själfständighetssträf-vandena (det var den, som kort efter I:s död framtvang den
berömda Gyllene bullan 1222, den magyariska frihetens Magna
charta). Vi gå ej in på detaljerna i alla de stridigheter och
förhandlingar, som I. här hade att föra; huru liflig rapporten
var mellan honom och Ungarn framgår bl. a. däraf, att dit
utfärdats 125 bullor! Slutet blef, att I. år 1205 tillsatte Ungarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
