Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - V. Les royantés vassales du Saint-Siège, 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
297
primas, ärkebiskopen af Gran och sedan tämligen fritt bestämde
både konungens politik och landets kyrkliga förhållanden. —
Äfven Bulgarien lyckades I:s diplomati binda vid Rom, trots
brytningarna och svårigheterna pä grund af konung Johannizas
strider mot både Konstantinopel och Ungarn; ärkebiskop
Basilius af Bulgarien konsekrerades slutligen af en påflig legat Leo,
trots Ungarns motstånd. 1. undgick Nikolaus I:s öde att redan
under sin lifstid se denna viktiga eröfring hastigt åter förloras.
Vi ha sett, hurusom Spanien och Portugal, magyarerna och
slavema, slutligen Tyskland och Sicilien, ja till och med
grekiska kejsarriket underkastade sig Roms andliga makt. Huru
gick det då i kristenhetens två återstående riken af betydenhet,
England och Frankrike?
Från den ringa utgångspunkten peterspenningen utbredde
sig så småningom från n:e seklet föreställningen, att pekuniärt
beroende också inneslöte politiskt, och att England egentligen
vore romerska kyrkans egendom. Under tiden utvecklade sig
engelska konungadömet till den rakt motsatta ytterligheten och
sökte äfven göra Englands kyrka mera oberoende af påfven än
någon annan kyrka i Europa. Henrik II hade ett
ögonblick-fått böja sig, men snart var åter allt vid det gamla. Det
egendomliga är, att här i England biskoparnas majoritet stodo på
den nationella sakens sida, hvaremot munkarna kämpade för
Rom. Utrymmet nödgar oss att förbigå Luchaires mästerliga
skildring af den mycket omskrifna kamp, som genast med
Innocentius III:s tronbestigning utbröt mellan påfvedöme och
konungadöme, hurusom ärkebiskopen af Canterbury hubert walter
troget stod på RIKARD LejonhjäRTA’S sida och med sin
jättekraft räddade hela det engelska kungadömet under Rikards
fångenskap och trots dennes förlöpningar; vidare den märkliga, i
sitt slag bäst kända episoden i hela medeltiden (hela materialet,
omkr. 550 bref, komplett bevarade), där ärkebiskop och konung
kämpade sin segerrika kamp mot påfven och munkarna vid
Christ Church, etc. Luchaires karakteristik af johan utan
land är mästerlig; den håller medelvägen mellan den
traditionella svartmålningen och det moderna prisandet. Johan
fullföljde företrädarens mot påfveanspråken riktade politik. Länge
behöfde dock I. honom i spelet om Tyskland och lät udda
vara jämnt. Men när Hubert Walter dött 1205, gick striden
lös på allvar, då I. ville tillsätta sin kandidat Stefan Langton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
