- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
317

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Ekelund, Th. Bidrag till dopritualets historia med särskild hänsyn till svenska kyrkan. Karlstad 1909. Anm. af H. Lundström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR

257

uniformitet, då han uppmanar läsaren att betänka, »med hvilken
stränghet den katolska kyrkan påyrkat enhetens grundsats i
lära och ritus». Hur ofta möter man icke detta beklagliga
missförstånd om det verkliga förhållandet, som för tiden före
triden-tinum — och det är ju den, som det här är fråga om — är det
rakt motsatta mot det af förf. häfdade. Hvarken i fråga om
lära eller ritus yrkas under medeltiden på en
1600-tals-unifor-mitet. Det är först reformationen och kontrareformationen, som
framkalla detta kraf. Luthers rättfärdiggörelselära var därför
icke ursprungligen enligt hans egen och andras mening kättersk
ur romersk synpunkt. Under medeltiden använde man icke
blott skilda ritual norr och söder om Östersjön, utan äfven
öster och väster om Vättern. Däremot lade man naturligen
stor vikt vid, att prästerskapet noggrant fullgjorde sina liturgiska
prestanda enligt de för stiftet fastställda formulären. Det är
ock på denna prästerliga skyldighet, som de af förf. sid. 66, 67
anförda orden syfta, hvaremot de naturligtvis icke utgöra det
ringaste bevis för hans oriktiga älsklingssats.

Öfverhufvud taget hade nog förfin gjort väl i att
koncentrera sig på någon viss tids — helst nyare tidens — dopritual.
För den äldre tiden hafva hvarken tillräckliga förkunskaper
eller litterära hjälpmedel förefunnits. Det kan icke falla mig
in att här gå in på detaljgranskning, men det är påfallande, att
förf. tyckes sakna kännedom om eller i hvarje fall icke hafva
tillräckligt användt för hans ämne så ytterst viktiga arbeten,
som rletschel, Lehrbuch der Liturgik, duciiesne, Origines
du culte chretien, joseph freisen^ katholische
Ritualbücher Schwedens und Finnlands im Mittelalter, G. E.
klemming Sveriges äldre liturgiska litteratur, vissa af R. Geete’s
böcker m. fl. Hade han känt till dessa arbeten, så skulle
han t. ex. hafva sluppit att komma med de oriktiga uppgifterna
(sid 66) om våra i behåll varande medeltida dopritual och de
förmenta »handskrifter», i hvilka de finnas förvarade. De af förf.
uppräknade s. k. »handskrifterna» äro nämligen allesammans
tryckta böcker. Och särskildt af Freisens upplysningar och
kommentarier hade förf. haft största gagn för sin egen
framställning, som därigenom borde hafva blifvit i väsentlig mån
rektifierad och kompletterad.

Såsom de bästa partierna i boken räknar rec. de historiska
sammanfattningarna. Här möta ofta goda tankar i ädel dräkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free