- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
xiv

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XVIII

D. ALB. HAUCK

rian om förhållandet mellan hierarki och kyrka. Detta skänker
honom hans betydelse.

Man finner hos Gerson tre satser om den kyrkliga
myndigheten, som ömsesidigt stödja hvarandra och inskränka
hvarandra. i. Potestas ecclesiastica har af Kristus supranaturaliter och
specialiter förlänats apostlarna och deras efterträdare. 2.
Pleni-tudo potestatis har af Herren supranaturaliter förlänats åt
Petrus för honom och hans efterträdare. 3. Potestas ecclesiastica
är i kyrkan sicut in fine et sicut in regulante applicationein
et usum . .. plenitudinis potestatis. (Opp. II s. 227, 239, 243).
I de två första satserna framträder Gersons episkopalistiska
ståndpunkt. Han anser, att den kyrkliga myndigheten i
sin helhet finnes samlad i hierarkins olika grader
tillsammantagna. Tager man bort en, är den kyrkliga myndigheten
ofullständig (s. 235). Häri ligger påfvedömets nödvändighet men på
samma gång en förklaring, att påfven ej är innehafvare af
kyrkomakten i dess helhet; han förhåller sig alltid blott som delen
till det hela. Han har således ej i sin makt att till biskoparnas
nackdel efter behag utsträcka sin jurisdiktion omedelbart öfver
alla. Häraf följer, att biskoparna lika väl som påfven ha
själfständig makt. Plenitudo potestatis innebär ej, att påfven äger
all makt i kyrkan, utan att hans makt är större än alla andras:
han har kyrkomakten i dess högsta form, men ej kyrkomakten
rätt och slätt.

Detta är åsikter, vid hvilka episkopalisterna fasthållit ända
in i det sistlidna århundradet. Men mycket viktigare är
Gersons 3:dje sats om potestas ecclesiastica. Ty den vittnar om,
att den förnyade episkopalismens målsman utgick från ett annat
kyrkobegrepp än kardinalen af Embrun och kurian.
Utgångspunkten är den tanken, att den kyrkliga myndigheten har sitt
ändamål i kyrkan; den tjänar henne. Den har anförtrotts åt
apostlarna och deras efterträdare till kyrkans uppbyggelse. Om
detta är sant, kan man omöjligt sätta likhetstecken emellan kyrka
och hierarki; då är kyrkan snarare de troendes stora samfund,
för hvars bildande potestas ecclesiastica och dess innehafvare,
hierarkin, finnes till. Detta var verkligen Gersons mening. Han
kände den föreställningen, att ordet ecclesia contracte sumpta
betyder hierarkin, och han afvisade den ej. Men han påstod,
att ordet kyrka äfven har en annan betydelse. Hon är Kristi
mystiska lekamen, som uppbygges genom läran om sakramentens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free